Vaniljpannacotta med jordgubbssirap

Bilden och receptet är lånat från Jennys Matblogg. Har aldrig lagat pannacotta förrut så blir spännande att se om det blir gott. Detta blir alltså efterrätten till en nyårs middag. Tyvärr hade jag inte lika fina glas som på bilden (eller ja vi hade 3 st, ett har gått sönder, och vi är 4 vuxna så det fick bli vinglas) men smaken är väl ändå det viktigaste! Jordgubbssirapen blev lite modifierad pga det ju inte finns färska jordgubbar så konsistensen tror jag blev lite annan med frysta. Hoppas det blir gott :)

Sova ute i -16°C

Idag på morgonen när termostatet visa -18°C så tänkte jag att neej, inte kan man väl sätta barnet ut och sova i sådan kyla. Dessutom var det bitande morgon kyla. Umi vakna kl. 6.30 så han brukar hållas vaken 2-2,5t innan siestan. Kändes grymt att sätta ut honom i så kallt, solen var ju inte ens ute och värma. Han sover ju dock himla bra ute, alltid minst 2 timmar. Nå så denna gång fick han sova inne, det var ju inte så hemskt lyckat, efter 20 min stod han upp och skratta och börja leka. Jaha, nå inte då. Han fick stanna uppe tills lunchen men sen konsultera jag min mamma som tyckte att vi nog kunde sätta ut honom, speciellt nu när solen värmt balkongen och det redan blivit ett par grader varmare, -16°C, hehe. Nå ute sover han nu och bra verkar det gå! Vi har en gammal vagn som vi fått som vi använder endast som balkongsvagn. Super praktiskt! Där får den stå och man behöver inte bära av och an den andra vagnen som vi alltid har i bilen. Dessutom är balkongsvagnen ganska tung, stor och osmooth att vika ihop etc men har himla bra vindskydd.

Mera sömnlösa nätter

Stackars Umi sover dåligt, fast egentligen är det ju mest synd om föräldrarna när barnet sover dåligt.
Något är på tok men vi förstår inte vad. Han är hur pigg och glad som helst på dagarna och somnar snabbt på kvällen eftersom han dessutom skippat sin eftermiddags siesta de senaste dagarna. Men sen börjar det. Han hinner sover knappa 20-30 minuter innan han börjar gråta, sådär sorligt, olyckligt gråt. Han somnar om i famnen men vaknar sen varje 20 minut. Har han ont? Tänder? Magen? Växtvärk? Ja säg det. Såhär håller det på tills han får en panadol. Det underliga är att när han får en panadol, oberoende vilken tid på dygnet och efter hur mycket eller lite sömn så blir han helt pigg och vill leka, trots att man sku fortsätta vagga honom. Det tar exakt en timme, varje gång, för honom att somna om efter att ha fått en panadol. Sedan sover han några timmar innan det börjar igen. På morgonen är han dock hur glad och pigg som helst. Skönt såklart att han inte verkar lida på dagen men ännu skönare skulle det vara om han även skulle slippa dessa sömläsa nätter. Dessutom så har han ibland sovit hela nätter så känns extra jobbigt att gå tillbaka till hackiga sömlösa nätter. Vi är med andra ord lite gäspiga medan Umi sover gott sin förmiddagsisesta på balkongen i -8 °C.

Nu ska det läsas

Det som är så roligt med att få böcker i julklapp är att de som gett dem verkligen funderat på vad man sku gilla. Varje bok har en tanke bakom sig. Ja, kanske det är så med de flesta klappar men jag känner nästan mest av det när jag får böcker som någon faktiskt funderat över. Uppskattas verkligen.

Umi fick också massor av böcker av sina farföräldrar och sin faster. När de ringde och frågade vad han önskar sig till jul sade jag böcker! Både såna han kan pilla och dra i (tjocka sidor och hållbara) och sådana som passar när han han är lite äldre. Böcker känns som en bra julklapp. Nu skicka de typ 10 böcker så det blev ju en hel del. Hade tänkt mig att de sku skicka typ en, haha. Han fick också två mjukisdjur, ett pussel, en giraff att dra efter sig, ett klosstorn och en mysdräkt. På tok för många presenter egentligen men alla hållbara och fina! Den svenska boken fick han av sin kusin. Nu ska vi ordna en liten bokhörna åt honom i bokhyllan så får han gå och dra ner sina böcker och pilla på dem. Det tycker han är roligt.

Nu ska vi bara njuta av snön ute, julmaten i magarna, spontana träffar och av varandra!

God Jul

Vinterlandskap

Jag kan förstå människor som inte riktigt tycker om vinter, det är mörkt och kallt, men kolla på det här! Ingen kan väl påstå att det inte är vackert! Vintern som bäst, mycket snö och några minusgrader.
Bilden är tagen från vår balkong. Vilket vinterlandskap, alltså! Dessutom ger det ju julkänsla.

Sömnlösa nätter och underliga drömmar

Mina verkliga drömmar fortsätter. Söker fortfarande Umi under täcket (dock inte mera i klädskåpet) eller torkar dynan "om munnen" eftersom jag tror den är Umi.. Ja och kan dessutom påpeka att vi samsover typ aldrig så det är mycket osannlikt att han sku finnas där i sängen. Samsovning funkkar helt enket inte mera, nog när han var mini. Iband när han har svårt att somna om, mitt i natten, brukar jag pröva lägga honom i vår säng men han tycker det är kul och börjar typ skratta och leka. Funkkar inte alls. Han får alltid komma i sängen en stund när han vaknat så gosar vi oss innan vi stiger upp. Dessutom leker vi i den ibland under dagen så han förknippar tydligen vår säng med gos och lek, inte att sova. Jag sover mycket bättre också utan honom brevid för han både rör på sig och babblar i sömnen. Så att sova isär funkkar bättre för alla, men varför tror då mitt sömniga huvud att han är där? Ibland är jag helt 100% säker att han är där, jag veeeet ju att jag hämtade honom. Men nej, det har jag nog inte gjort. F brukar som oftast i något skede kommentera mitt sökande eller ompysslande av dynan och så väcks jag liksom till och muttrar något bittert innan jag somnar om. Det här sker alltså de flesta nätter, inte ibland, utan nästan varje natt. Umi sover ibland (hänt typ 2 gånger hittills) hela natten igenom, ibland helt tvärtom, men de nätter han sovit så har jag ändå måsta i ett sömnigt tillstånd smyga och kolla att han verkligen är där. Det går så på rutin att jag knappt märker att jag gör det. Går också via kylskåpet och brukar dricka vatten direkt ur karaffen, och senast då vaknar jag till när det iskalla vattnet sällan träffan ändast strupen.

Paketering av julklappar

Jag hämtar fram de julklappar vi köpt, mest åt barnen, min systers och min brors och ja åt Umi, en liten grej åt mommo och böcker åt mina föräldrar. Beslöt med min syster och bror att vi inte köper något åt varandra, kändes skönt så. Anyways, lyfter fram klapparna på bordet, tar fram papper, tejp, lim, och allt det där. Känner mig lite julig och tycker det är rätt mysigt. Tills F börjar asgarva åt mina inpaketerings förmågor. Mäter pappret med paketet och klipper en lämplig bit. Nästan varenda gång blir den för liten så jag får kompensera med några pappersremsor, limma och hålla på. Blir ju inte farligt snyggt men det är ju inte precis första gången mina fina "kreativa" idér går åt skogen så berörs inte farligt, men F han garvar och garvar. Sista paketen får han själv slå in. Inpaketerade är de nu alla med små namnlappar på. Rätt fina tycker jag trots en massa extra tejp hit och dit. Undrar inte alls varför jag aldrig varit en hejdare på att sy och varför jag var så ussel på handarbetstimmarna i skolan. Visst kan man lära sig allt men ett visst intresse måste man också ha. Planera och klippa mönster är nog helt tydligen inte min grej. Tycker nog egentligen om att pyssla, ibland, men värst snyggt blir det inte. Tanken att sy egna kläder, väskor, grejor är nog lockande och sku gärna kunna men ibland är det OK att ge upp. Dessutom är jag ju bra på annat, så som att skratta åt mina egna vitser och dricka kaffe.

Julstress

Man kan läsa överallt om julstressen och hur man kan hantera den. Vad beror denna stress egentligen på? Kan förstå att miljoner olika rätter till en massa folk kan orsaka lite stress, men resten? Är det så att man vill skapa nån form av "perfekt" stund och skapa mysiga minnen, speciellt då för barn och så börjar man stessa över tanken att det kanske inte blir så? Det verkar som om många också har så himla höga ambitioner. Måst man verkligen baka lussebullar, laga kola, dekorera hemmet, laga mat i en vecka, köpa och packa presenter, julstäda och what not om man är trött, ensam, inte har lust, har gnälliga barn och ja finns miljoner olika orsaker varför man helt enkelt kanske borde tona ner alla märkliga idér om vad man borde göra inför jul. Handlar det inte om att chilla, fram för allt, och vara glad att man har någon att fira jul med. Finns många som firar julen ensam, frivilligt eller ofrivilligt. Jag hoppas att de som stressar över julen kan relaxa och njuta istället och att alla barn får uppleva en jul utan berusade vuxna.

Vardag

Här händer väl inte så mycket. Går omkring i yllesockor och småäter. Ätit middag hos min syster, druckit kaffe hos mina föräldrar, långpromenerat med hunden, lekt med Umi och lagat mat. Vardagen i sin helhet, inte något väldigt spännande men inte värst tråkigt heller. Ganska skönt får man väl tycka. Inga stora måsten eller program. Umi står ju för ganska stor del av underhållningen så det är ju inte så att man precis får tråkigt. Lite flunssiga har vi varit, han och jag, men även det blir bättre. Hunden har verkat lite deprimerad så varit på extra långa promenader och lekt lite mer än vanligt med henne. Vi hoppas det inte är långvarigt.

Födelsedagen till ära

Jo, idag fyller jag 35 år! Hurraaa åt mig. Dagen till ära får ni en helt galen bild på mig. F tog nämligen en panorama av mig, nerifrån upp, och ansiktet hängde inte riktigt med. Hah! Måst vara en av de sjukaste bilderna jag sett. Varsågoda!

Helgen i Stockholm

Resan dit gick himla bra fast på något sätt kändes det som om vi rest mycket längre än till Stockholm.Vi var i god tid på flygfältet vilket i och för sig var bra för vi hade tid att ge middag åt Umi i lugn och ro osv. Flyget och Arlanda Expressen gick himla smidigt. Kvällen spenderade vi hemma hos våra vänner. Åt gott och skratta himla mycket. Vi hade tagit med en resesäng åt Umi vilket var smidigt. Man kan inte riktigt mera lägga honom i en stor säng eller på en soffa och sova för han rör på sig något otroligt mycket och kastar sig över kanten. Han kunde ju ha sovit mellan oss på natten men det var jätte smidigt att ha sängen för nu kunde vi lägga honom medan vi satt uppe. Vi visste att han sov tryggt och behövde inte snegla att när kastar han sig från sängen. Dessutom rymdes den i en ryggsäck så det var inte så problematiskt att ta med den. Nästa morgon gick vi ut och promenera. Vi hade sån tur med vädret. Blå himmel men något himla kallt. Vi gick runt gamla stan och fasen va det blåste. Plötsligt fick jag kallt, sådär jädrans kallt, trots vinterjacka, mössa, vantar osv. Det såldes glögg överallt men vi hade inga kontanter och just då hitta vi givetvis ingen maskin. Känslan när vi äntligen fick kontanter i handen och glögg i kroppen, aah.

Morgonpromenad i gamla stan

Sedan åt vi långlunch på Sturehof. Gott och trevligt och duktiga Umi orkade fint med en 2,5 timmes lunch! Där satt han och knappra på sina bröd och sov en stund i pappas famn. Vi promenera hem via Östermalms Saluhall. Kvällen spendera vi hemma så att Umi sku få krypa runt och leka. 

Toast Skagen

Nästa morgon vaknar jag helt täppt, misstänker någon allergisk reaktion för känner mig inte förkyld. Vi åkte iväg till Tranholmen vart ett par vänner nyligen flyttat. Himla mysigt att bo så nära city centern men ändå i såndän skärgårdsidyll. 

Väntar på färjan till Tranholmen

Vi spendera egentligen hela dagen där. Näsan fortsatte vara täppt. När vi kommit hem på eftermiddagen kände jag mig kanska slut och på kvällen hade Umi feber. Jag börja inse att jag nog snarare var förkyld än hade en allergisk reaktion. Äh va tråkigt att bli förkyld, måst ha varit den där morgon promenaden när jag fick så kallt. Men roligt hade vi ändå. Vi laga mat och myste hemma. Den natten sov Umi dåligt, vakna varje timme. F sov säkert ännu sämre för på andra sidan hade han mig som hade snarkat något ofattbart i alla olika tonlägen. Jag hade faktiskt ont i tänderna för jag snarkat så mycket. Kan man ha det? Nästa morgon var det dags att åka hem och hemresan gick jätte snabbt och smidigt. Båda Umi och jag orkade duktigt!

En liten trött resenär

Stockholm känns som en stor stad jämfört med Helsingfors. Folk överallt på ett annat sätt. Nu hann vi ju inte se massor men ändå få en känsla av staden. Visst är den ju en härlig stad. Nu ska vi kurera oss! Och ja just det, Xima hade haft det jätte bra hos mommo. Vi funderar på att föra henne dit ibland några timmar över dagen för det är ett sånt otroligt sällskap för mommo som älskar hundar.