Stackars Umi sover dåligt, fast egentligen är det ju mest synd om föräldrarna när barnet sover dåligt.
Något är på tok men vi förstår inte vad. Han är hur pigg och glad som helst på dagarna och somnar snabbt på kvällen eftersom han dessutom skippat sin eftermiddags siesta de senaste dagarna. Men sen börjar det. Han hinner sover knappa 20-30 minuter innan han börjar gråta, sådär sorligt, olyckligt gråt. Han somnar om i famnen men vaknar sen varje 20 minut. Har han ont? Tänder? Magen? Växtvärk? Ja säg det. Såhär håller det på tills han får en panadol. Det underliga är att när han får en panadol, oberoende vilken tid på dygnet och efter hur mycket eller lite sömn så blir han helt pigg och vill leka, trots att man sku fortsätta vagga honom. Det tar exakt en timme, varje gång, för honom att somna om efter att ha fått en panadol. Sedan sover han några timmar innan det börjar igen. På morgonen är han dock hur glad och pigg som helst. Skönt såklart att han inte verkar lida på dagen men ännu skönare skulle det vara om han även skulle slippa dessa sömläsa nätter. Dessutom så har han ibland sovit hela nätter så känns extra jobbigt att gå tillbaka till hackiga sömlösa nätter. Vi är med andra ord lite gäspiga medan Umi sover gott sin förmiddagsisesta på balkongen i -8 °C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar