Hur reagerade Umi på lillasystern?

Lillasystern har fått ett namn, Ava heter hon! Många har frågat mig hur Umi reagerat på att få hem ett syskon. Eftersom Umi är 1 år och 4 mån så föreställde jag mig att han är för liten att liksom bli svartsjuk eller så, och just så har det varit. Vi kom dock hem igår så allt hinner ännu ändra. Först sov Ava någon timme när vi var hemma så han märkte inte ens henne och sedan när hon vaknat var han jätte nyfiken men verkade inte alls speciellt berörd av henne eller att jag gick/satt omkring med henne i famnen. Med jämna mellanrum kom han och kollade.

Det som dock hände några timmar efter att vi kommit hem var att F gick ut med Xima och jag då blev ensam med dem båda. Ava sov men vaknade precis när F gått. Det var inga problem, jag tog henne i famnen och satt mig ner på golvet och lekte med lego med Umi. Plötsligt ger hon ifrån sig ett gällt gråt, riktigt högt och Umi blev skit skraj. Han sprang iväg och började stortjuta så att tårarana stritta. Där satt jag på golvet med Ava i famnen och just efter ett kejsarsnitt så kommer man inte sådär bara up från -sittande på golvet med spädbarn i famnen- positionen. Han kastade sig rak låg på golvet och grät. Det var hemskt. Jag började lugnt sjunga och leka med lego. Han lugnade sig och kom och lekte mellan snyftningarna, samtidigt som han sneglade på Ava med skrämd blick. Nu efter det har inget liknande hänt och han har inte alls reagerat på lite gråt eller andra grymtningar som ett spädbarn har. Men i stunden kände jag mig ganska hjälplös, man har ju bara lust att springa till honom och lyfta upp honom i famnen, vilket jag inte heller kan göra pga lyftförbud.

Samma kväll lärde han sig säga Ava och går runt och ropar Ava om han inte genast vet var hon är. Man måst ju givetvis hela tiden vara på sin vakt att han inte slår eller river mitt i en kärleksfull smekning, så som han gör med oss och Xima. Förtillfället så sover Ava största delen av dagen så jag känner att vi har haft gott om tid att fokusera på honom. Eftersom jag inte får lyfta honom så har jag löst det så att jag går och sätter mig soffan vart han kan klättra upp själv. Där kan vi mysa tillsammans. So far so good. Det är inte heller något problem om jag har Ava famnen, Umi kommer och trycker sig riktigt nära och där sitter vi sen som packade sillar.

Den som dock varit mest nervös och säkert sovit sämst är Xima. Hon gnyr vid varje ljud Ava ger ifrån sig och hon stod vid sängen hela natten och övervakade. Det är som om hon inte tror att vi klarar ta hand om henne. Sku gärna höra hennes tips och tankar. Det var precis likadant när Umi kom. All nervositet i positiv anda dock. Hon är inte alls fed-up eller sur på att det kom en till utan hon vill vara med om allt, sitter bakom badrumsdörren vid blöjbyten, slickar mina ben när jag ammar, och kommer genast och meddela att nu har Ava pipit till. Flocken växer och hennes ansvarsområde blir större.