Vi är hemma, hallelujah! Den slutliga diagnosen blev obstruktiv bronkit, igen, och idag kunde en öroninflammation detekteras som han inte hade ännu igår. På röntgen kunde något smått ses men inga antydan på lunginflammation. Svar på allergitestet fås om några dagar. Det som läkaren sade var att högst sannolikt så beror hans andningsbesvär på att luftrören utvecklas, de är ju ännu så himla små, och vissa får oftare öroninflammation, andra andningsbesvär, och att tyvärr så är det rätt vanligt. Ofta går dessa bevär om med åldern. Nu skall vi fortsätta använda ventoline, var tredje timme, i en vecka och sedan någon enstaka gång per dag veckan därpå. En antibiotika kur fick han även. Det nya som vi ska börja ge är Flixotide, vilket är ett kortisonpreparat. Nu skall vi ge det i två veckors tid och sedan vid minsta förkylnings symptom så börjar vi ge igen. Detta är i förebyggande syfte. Läkaren skicka även remiss till astma- och allergisjukhuset för en ordentligt check up. Kallelsen kommer om några månader. Det är ju himla bra att allt kollas upp.
Umi blev helt tokig när vi kom hem, for runt som en virveltrumma mellan alla sina grejor och från rum till rum. Man sku aldrig tro att vi precis kommit från sjukhuset. Xima var också glad att se oss. Sedan tog Umi och jag en välbehövd siesta. Herregud vad jag var borta när jag vaknade, helt durrig. Gick ut med hunden och kände mig som en zombie men promenaden gjorde gott och jag piggnade nog till. Så skönt att vara hemma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar