Och ja förra natten, han somna bra men väcktes vid 22 för masken. Helt omöjligt att få honom att somna om, så efter 40minuters vaggande ba jag efter näsutömning och burana. Han hade klart ont och var så himla täppt. Efter ingreppet och buranan somnade han om. Nästa mask session kl.01 och då vaknade han knappt till det. Det var planerat att de skulle ge masken lite mer sällan men på grund av att han hade låga syre-i-blodet värden (vet ej de medicinska termerna) så ville de komma ofta. Kl.03 kom dom igen och då gavs adrenalin via mask och det kräver lite längre andning via maskin och han vakna till ordentligt. När jag vaggat honom i en timme bad jag igen näsutömning och han somna till slut vid 04.40. Nästa gång kom de vid kl.07 och då steg vi upp, klädde på oss, åt gröt och kollade på Bamse. Underligt nog kände jag mig inte ens farligt trött men något så otroligt täppt var även jag.
Bilderna: Umi kollar på morgon Bamse från min madrass och Umi leker med en duk som han tycker om att ha runt huvudet, token.
Dagen fortsatte med nästöming och lek och en par timmas tupplur för Umi. Dagens sköterska tyckte sömn var det viktigaste så hon ville inte väcka honom för ingrepp, i skillnad från gårdagens sköterska som väckte honom varje gång han somnat. Umi mår klart bättre än för några dagar sedan. Nu äter han normalt stora portioner, leker, men har såklart såndäna dipp i orken, stunden när han är famning och har ont. Lungorna rosslar ännu en del men inget i jämföran med några dagar sedan. Jag spenderade hela dagen på sjukhus, lämnade avdelningen endast när jag gick till personal matsalen och åt. Vi beslöt att F stannar i natt så han åkte hem på eftermiddagen för att promenera och spendera tid med Xima. När jag åkte hem vid kl.20 hade Umi precis somnat för natten. Hoppas natten skulle gå bra.
Umi leker i sjukhussängen under en av sina pigga stunder |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar