Dagens funderingar

Ibland lyckas man stanna upp i vardagen och tänka på allt det man har, istället för att fokusera på de små vardagliga motgångarna. Tänk att jag har en partner som jag älskar och vill dela livet med. Lycka! Tänk att vi har samma syn på hur vi vill leva, hur vi vill dela vår vardag, och att vi trivs ihop. Lycka. Tänk att vi fick Umi och Ava! Lycka. Tänk att vi har haft möjlighet att resa och flytta, bara för att vi önskat göra det. Tänk att vi är friska. Tänk att jag har denna chans att få och kunna vara hemma med barnen när de är små, för att jag önskat göra det.  Tänk att jag fått studera. Tänk att jag haft jätte intressanta jobb. Tänk att jag har fantastiska föräldrar och syskon, för att inte glömma vänner. Oj, nej, nu blir listan lång, men ja, ni fattar galoppet. Ibland när svetten rinnen, barnen ropar i kapp på en, magarna kurrar, hunden är kissnödig, disken är orörd, kaffet är slut, roskisen borde föras ut, det är hundhår överallt så är det inte så illa att komma ihåg att dessa ju är vardagliga ting och herrejestan vilken lycka att man har möjlighet att gnälla om sånt!

Dessutom har jag sett att våra plommonträd börjat bära frukt.

Idag när det var så varmt, inne som ute, så hoppade vi för andra gången in i vår lilla pool. Detta var eftermiddagsversionen. Brukar i vanliga fall inte lägga upp bilder på varken mig själv eller barnen halvnakna men nu kommer det ett undantag för tycker vi alla är tillräckligt täckta och känslan i bilden visar precis hur roligt vi hade det.

Man vet att det börjar nalkas sommarvärme

När det är +26C inne kl.05.50 på morgonen. Om man undrar varför jag är uppe den tiden och kollar termometern så var det för mademoiselle Ava hade för sig att det var morgon. För tillfället, klockan tre på dagen, är här +29C grader inne men känns ändå helt OK, tack vare fläkten. Vi har inte AC. Jag lider inte och svettas inte nämnvärt heller. Det är bara helt enkelt varmt och rätt skönt faktiskt.

Kommer ihåg när jag bodde i Benin (år 2008), också utan AC, så var det så fuktigt och hett att det inte var någon idé att torka sig efter duschen för innan man fått på sig kläderna så var man genomsvettig igen. I mitt minimala sovrum var det runt +50C på natten och många nätter fick man stiga upp och duscha, flera gånger per natt. Lycka att ha rinnande vatten! Att använda dyna kunde man glömma för den mögla direkt av all fukt. Hittade en bild från Benin som jag tagit mitt i natten. Kolla svettigheten, och det genomvåta håret (detta innan dusch)! Nästan imponerande.

Några bilder på huset. Här ser man också min moped, Nisse.

Ovan husets kärna, matbordet var det alltid satt folk. Köket var inte precis någon grande luxe med enorma kackerlackor, men det härliga var att jag hade en takterass var det alltid fläktade.

-

Det mest svettframkallande var ändå klädtvättning, vilket jag gjorde för hand. Huhu. Både i Gabon och i Mauritanien hade vi AC men i Mozambique (och Syd Afrika) däremot sov vi ju i tält i 8 månader. Försökte någon gång dra en tupplur på dagen men där gick nog värmegränsen. Man var uppe med tuppen när tältet börja värmas. Inte illa det heller. Och detta kunde vara vyn från tältet, i och med att det var på biltaket.

Blöjfri - steg 1

Kan ni fatta?! Umi använder inte mera blöja på dagarna, förutom när han siestar och när vi åkt nånstans längre för vi fegat ur. Men ja, det gick sådär bara, av sig själv. Jag hade ju tänkt satsa på potträning under våren och testade typ 2 dagar med kalsonger och det blev bara fiasko. Under första timmen hade han kissat ner sju stycken kalsare. Så ja, han var inte alls redo då. Vi fick en toalettring av en Fs kollegor och den har nu legat där brevid toaletten. Ava använder pottan som Umi vägrat numera gå på. En dag vid middagen såg jag att han började skruva på sig sådär obekvämt så jag föreslog spontant att om han går på "den nya" som den blev och heta så får han sen se på Paw Control på TV. Han blev eld och lågor och det fungerade som smort. Varje dag ropade han, Umi äta, sen kakka nya, SEN påkållel. Oh yes, sen påkållel, och dessutom gör det inget om inte Paw Control är på just då för vi har kommit överrens om att man kollar. Han säger mamma kolla TV, påkållel, annat. Eftersom vi hade flera besök så sprang vi på "nya" hela tiden men skippade inte blöjan, fungerade dock väldigt smidigt. Var lite rädd att hans sjukhusvistelse sku ha ändrat på detta men nej, det fanns ingen hejd. På söndagen skippade vi blöjan och endast en liten kiss accident har han haft. Annars har det gått som smort. Vi var ute och gå med hunden (obs åkte bil till ett annat ställe var vi gick en timme) utan blöja och idag var vi i lekparken och kaffe utan blöja! SEGER!

Har dock inte ännu stött på detta att han måst kissa när vi är nånstans, det är ju endast dag 3 (!) utan blöja, och eftersom han är så exakt i sina idéer så vet jag inte om han går med om att kissa stående vid en vägkant eller sittande på en toalett utan toalettring. Men å andra sidan är han så himla glad och stolt att vara utan blöja så månne vi inte fixar det. Gissa om det måst vara skönt att vara blöjfri i denna hetta?! Jag är också jätte glad att jag väntade när han så tydligt inte var redo då när jag prövade tidigare. Bravo Umi!

Balsam för själen

Balsam för själen är att kasta sig i havet, i det kristallblåa havet som har perfekt temperatur på +22C, och ligga där och skvalpa runt. Herrejestas vad det var skönt. F var färdig redan vid kl.15 från jobbet så vi beslöt att träffas vid stranden så medan han lekte med barnen låg jag där och njöt. Barnen älskar också att vara på stranden. Lite jobbigt ändå att gå med dem ensam så det blir inte bara av, inte så ofta som vi alla önskade. Måst bli bättre på att göra som vi gjorde idag. Helt idylliskt eftermiddagsprogram för alla. Idag hopade Ava inte heller sand i sig som hon brukat utan lekte i en timme med ett ämbar med vatten! Lycka! Dyblöta och genomsandiga var vi allihopa, men va kul det var! När vi kom hem fick alla bada.

Stundvis kunde de se ut såhär när mademoiselle trodde jag skulle avlägsna mig. En minut senare var hon vansinnit glad igen. Haha! Ava har förrästen börjat skuffa runt på gåvagnen. Det tycker hon är kul, fast herregud vad hon blir ursinnig när hon fastnar i något hörn eller i soffan.

 

Blue Grotto och tänjt tålamod

På morgonen körde vi till the Blue Grotto i södra delen av ön. Det var helt kul att se och sen stannade vi i Wied Iz-Zurrieq på glass. Man kan ta en liten båt, såndän som sitter c.10 st och åka in i själva grottan, men vi beslöt att det kanske inte är det roligaste med barnen så vi beskådade grottan istället uppifrån. På bilden ser man en av de små båtarna.

Barnen sov en god siesta på över två timmar, som de brukar, vilket var välbehövt för Umi tänjer, för tillfället, ens tålamod till bristningsgränsen. Idag har han haft minst 20 raseriutbrott och det är väldigt påfrestande. Dagar som dessa önskar man mer än vanligt att man hade mina föräldrar lite närmare så de kunde komma på spontanbesök och ta barnen till lekparken så man själv kunde vila hjärnan. Man är helt slut när dagen väl är över. Tycker det är viktigt, som förälder, att själv orka hålla god min mellan utbrotten och inte liksom suras för att barnet är jobbigt, men ikväll rann bägaren över och jag surades, på Umi, riktigt ordentligt. Moget, javisst, men man är ju bara människa. Bör dock påpekas att vi såklart också har kul, riktigt kul, mellan varven och idag var säkert en av de allra tyngsta dagarna. Imorgon ny vecka, nya tag! Och vattenmelon säsongen har börjat och vad kan vara bättre än det?

En lördagsförmiddag

Kom igen tidigt iväg till lekparken vilket var super för redan halv 10 var där så hett (finns ingen skugga) att vi snart efter det fick åka vidare. Tänkte att när vi nu var så tidigt ute så kunde vi fara via klädbutiken Kiabi, som nyligen öppnat här nära oss, och kolla om de har sandaler åt Ava. Hon har ett par, Umis gamla, som är tok för stora och i normala fall är hon barfota men nu när hon övar att gå och marken i lekparken (såndäna plattor) börjar bli stekhet så vore det kanske inte fel med passande sandaler. Skor har hon men de är för varma. Hur som haver for vi dit, hittade inga passande sandaler men nog tunna leggings och några t-skjortor. Vet inte hur bra kvalitet kläderna är när de kostar typ 4 e/st men nu när hon är i krypåldern och sliter hål på alla byxor så känns det helt OK att köpa lite sämre kvalitet som får slitas. Skönt tunt material i fägglada färger. Perfekt!

 

Vi hann ännu en sväng till matbutiken, lovat vattenmelon åt Umi, innan vi drog hem och lagade lunch. Tycker man lätt snöar in sig på lunchen. Vad ska man riktigt laga? Tidigare åt Umi ofta smörgås med ost och avokado i bitar plus lite skinka eller knackis, men tyckte i något skede att varm mat nog är bättre, så på senaste har han ätit pasta med smör, babybel ostbitar och skivad kalkon. Lättast sku det ju vara att ge left overs från middagen men det vill han sällan ha till lunch. Duger nog sen igen till middag. Han har bestämt sig att det ska vara "pasta, ost, kalkon" så han har nog också snöat in sig på det. Idag blev det dock kokt potatis, ost och kalkon. Dög inte lika bra men någonlunda. Forfarande blir det nog smörgås med ost ibland till lunch. Man tager vad man haver.

Igår åt vi förrästen första gången samma mat, hela familjen, inklusive Ava alltså. Eftersom hon är så lätt med mat, dvs äter precis allt man ger henne så tycker jag man kan börja ge mer vanlig mat, istället för att mosa. Så igår lagade jag babyvänliga köttbullar med kokt potatis. Blev rikigt gott och alla åt, speciellt Ava.

Om några timmar kommer F hem från jobbet (han jobbar ju sex dagar i veckan) och sen får vi hitta på något roligt veckoslutsprogram. Kanske ut och äta ikväll och stranden imorgon?

Veterinären på hembesök

Tyckte att det var på tiden att få alla familjemedlemmar i skick så ringde veterinären idag. Fint, sa han, kan jag komma inom en timme? Jo, det passade ju perfekt, lade barnen och sova tupplur så kunde fokusera på veterinärbesöket i lugn o ro. Så himla praktiskt detta med hembesök, både läkare och veterinär. Som man kunde räkna ut har Xima säkert ätit ngt ruttet och eftersom hon spytt så mycket så är magen/halsen/strupen öm vilket gör att hon smyger omkring som en hyena här i trädgården och söker desperat efter gräs som hon slukar och sedan spyr upp. Ond cirkel. Hjälpte inte heller att inte släppa ut henne, hon spydde ändå. Resten av tiden har hon gått omkring och små hostat och varit ynklig. Stackarn har varit helt slut när hon inte kunnat koppla av, inte ens nattetid. Nå, hon fick två injektioner och antibiotika kur. Nu sover hon som en sten och snarkar högljutt, äntligen har magen lugnat sig.

På den nedre bilden ser man spår av kådan som sitter fast i pälsen som om den fick betalt. Omöjligt att få loss den. Xima ligger oftast i skuggan under en gran var det dimppar ner kottar och därav fastnar kådan i hennes päls. Nu har hon det överallt, i ansiktet också. Stön. Nå, det är i alla fall enkom ett kosmetiskt problem.

Det dåliga humöret kunde ha lämnats kvar på sjukhuset!

Alltså, gud vilket skit humör Umi varit på sedan han kom hem. Och visst kan man förstå att man känner sig illa när man repar sig efter en magsjuka och två dygn på sjukhus men humöret sku han gärna ha fått lämna efter sig. Han är ju i vanliga fall redan rätt duktig på att skrika men idag har vi haft fyra raseriutbrott, riktigt ordentliga sådana som slutat i att han skakar och kippar efter andan mellan snyftningar. Alla utbrott har till sist fåtts under kontroll genom ordentliga kramar. En episod orsakades av att han måste ta av sig skorna när vi kom in, dessutom ville han själv in, så det var inte det som var problemet. Vad som var problemet är ännu okänt. Vi hoppas humöret svänger och att detta inte är en ny fas...

Att inte känna hunger

Det är en helt ny känsla för mig - att inte vara hungrig. Min pappa brukar säga att ingen annan blir lika hungrig som jag, hehe. Jo, har alltid haft god aptit och inga problem med hungern. Men nu har jag haft precis noll hungerkänslor de senaste två dagarna trots att jag annars mår bra. Det är så konstigt. Har inte obehag för mat men ingen lust att äta och ingen hunger alls. Så jätte märklig känsla. Tror faktiskt att jag aldrig tidigare upplevt detta, inte ens efter en matförgiftning. Då har jag haft obehag för mat tills jag blivit hungrig men ett sån hänt mellan skede när man mår bra men inte är hungrig har jag nog aldrig upplevt. Försöker dock äta lite bara så att energinivån inte ska droppa.

Vänner på besök och övernattning på Mater Dei sjukhuset

Vi har hunnit med så evigt mycket på en vecka känns det som. Min kompis Kia var här med sin son Mio som är 2 veckor äldre än Ava. Som man kan tänka sig blir det fullt hus med tre barn under 2 år, eller Umi är ju 2 år och 2 mån, men ja ändå. Vårt hus har absolut ingen ljudisolation eftersom de flesta väggar är fusk väggar och den enda ordentliga väggen har ett 1 kvadratmeters hål i, men trots detta och totalt olika tidsrutiner gick det bra! Kul hade vi det också. Vi hann gå till stranden, ut och äta två gånger, hänga i café lekparken, besöka Valletta, grilla och ja, leva vardagsliv enligt barnens behov. Ava och Mio lekte så fint tillsammans, det var verkligen roligt att se.

Tråkigt nog hade veckan ett drastiskt slut. Umi åt allt sämre de senaste dagarna. Han har ju i vanliga fall god aptit så man märkte att något fuffens var på gång. I förggår spydde han när vi kom hem från butiken. Vi tänkte båda, eller ja önsketänkte, att kanske han blivit bilsjuk eller något i del stilen. Efter en halv timme spydde han igen. Ok, det var bara att glömma bilsjukan. Han var ändå OK, placerad framför TVn och slökollade på barnkanalen. Men plötslgt efter ett par timmar blev det snabbt sämre. Han spydde non stop, ingen vätska hölls mer nere och han blev helt vit och var totalt frånvarande. Ögonlocken föll ner och läpparna var vita. Hemskt att se men det värsta var ändå hur snabbt det blev så illa. Försökte ringa läkaren som inte svarade. I samma stund kom F hem från jobbet. Han ringde närmaste apotek som gav en annan läkares nummer. Här fungerar apoteket som en länk mellan patienter, läkare och sjukhus. Han sade att genast åka till akuten. Vi kasta oss med full fart i bilen. Umi slocknade genast, fick sitta brevid för hålla koll om han svimmat eller somnat. Hur som helst andades han, såg att magen gick upp och ner. När vi kommit fram till Mater Dei sjukhuset behövde vi inte vänta länge utan fick snabbt se en sköterska, sedan en läkare och inom kort blev vi skickade till bäddavdelningen. Sjukhuset var riktigt prima och vården bra. Umi fick genast dropp eftersom han var så himla torr. F blev med honom 2 nätter på sjukhus. Här ser man Umi i sin sjukhussäng och stolen i vilken F spenderat två nätter.

Umi fick en super fin leksak och bok av personalen. Så fin gest! De lär ha varit jätte bra och trevliga.

En agressiv magvirus lär blomma på ön och det berättades att skolorna är halvtomma. Mest var läkaren ändå orolig över hans exem så han fick även antibiotika för det. Själv tycker vi hyn ser ganska fin ut men ja, man blir ju lite blind inför uttslagen när man är så van med dem. Om en vecka skall vi tillbaka på efterkontroll för att visa upp hyn. Känns riktigt bra att vara i snurrorna så vet man vart man kan vända sig då han får riktigt illa uttslag. Det som dock förståss var lite provocerande var att läkarna sa att hyn var totally out of control och att detta ska vi nog få bukt på innan ni åker hem... Ja  ja, good luck. Nåja, sånt har man minsann hört förrut. Är dock all ears ifall de har nya ideer och lösningar. Inget vore bättre om han bara fick slippa eländet.

Nu är alla hemma och Kio och Mio for igår kväll så nu ska alla få återhämta sig. Glömde nämna att som pricket på iet fick jag en light version av eländet och mådde pyton och Xima har spytt och haft diarre i två dagar. Igårnatt sov Ava som en sten, medan jag svettades som en gris de sista bobborna (vilken tur att F var på sjukis så jag kunde byta sida av sängen) och Xima, ja hon behövde går ut kl.01, 03 och 05. Alla är dock på bättringsväg idag. Xima har fått lite ris och magen verkar lugn, Umi har ätit och druckit bra, jag har haft massa energi och städat och skrubbat huset innan de andra kom hem men aptit har jag fortfarande inte.

Vi hoppas på en bra nattsömn för imorgon börjar vardagen igen. F far på jobb och vi pysslar på med vårt.

Nu har jag nog blivit vuxen

Har aldrig haft stort omtyckte för koriander. Eller ja, inte tyckt jätte illa om det men inte heller diggat så att jag sku ha köpte det hem och använt det i matlagningen. I små doser har jag tyckt att det varit alright. Idag lagade min kompis Kia en vietnamesiskt inspirerad sallad med massa färsk koriander, ingefära, chili, vinegär, kål, blomkål osv och redan när jag kände doften av den uppskurna koriandern tyckte jag att det doftade himelsk och det var ju bara för gott. Tycker att det ger fler vuxenpoäng än mycket annat, det att man börjar tycka om nya smaker. Ser redan fram emot nästa måltid med koriander.

Vissa far, andra kommer

Pia med familj far ikväll med flyget Kia & Mio kommer med. Det har varit så kul med Pias familj. Umi kommer nog att undra varför han inte får träffa dem mer. Som tur åker vi till Finland en sväng i slutet på juli. Det som är rätt lustigt är att Umi mest talar om pappan Thomas, fast han leker mest med systern Norah som han kallar Ida (som min kompis som var här i slutet på förra veckan). Mycket folk på en kort tid, hehe.

Idag har vi hunnit till butiken, en sista café-lekpark träff med Pias, dammsuga och moppa! Nu är vi redo för nästa besökare.

Och ja, Ava fyller ju 10 månader idag! Hon far omkring och säger Aischa, vet det nu sen betyder. Hon är ett naturbarn som vägrar skor och strumpor. När det blir kyligare på kvällen försöker jag med strumpor men de hålls i snitt inte länge på, hur man än försöker. Hon är världens goaste typ med de gällaste ljuden, största leendet, bästa aptiten och skönaste dance movsen.