Att flyga, ensam, med två barn under 2,5 år

Ja, det har jag tänkt göra nu i sommar. Först när jag började snegla på flygbiljetter till Finland så hittade jag endast flyg som landade kl.02 på natten eller åkte 05.50 på morgonen och när man har två trötta barn som skall bäras ut ur ett flygplan så kändes det mer jobbigt än lockande. Är man två vuxna så kan man ju bära ett barn var och då är det ju inga problem. Att flyga ensam med två barn under 2,5 år känns redan som en utmaning i sig och att dessutom flyga skitjobbiga tider kändes bara nej. Men plötsligt, från intet, fanns det direkta flyg med suveränt passliga tider! Då var det bara att slå till! Så ja nu är biljetterna bokade. Barnen och jag kommer 12 dagar i början på augusti (eller redan från den 28. juli). Blir helt super kul att träffa familj, vänner, att barnen får träffa sina kusiner, och att bara vara på sommarstället för det är nog en av de finaste platserna jag vet. Så himla skönt!

Hittills har Umi alltid flugit i famnen för han varit under 2 år men nu kommer han att vara 2 år och 4 månader och Ava precis 1 år. Blir intressant att se hur han kommer uppleva flygresan i egen stol. Blir även mycket intressant, för mig, att se hur det kommer att fungera att assistera Umi medan jag har bjässen Ava i famnen. Tänker dock så att det blir som det blir och i värsta fall är det fyra skit jobbiga timmar på flyget vilket jag dock tvivlar. Tror det kommer att gå riktigt bra! Umi är en så jätte duktig resenär.

Glädjen före stormen

Fs kollega gav sin sons gamla cyckel åt Umi. Den fick han idag och ojojoj vad glad han blev. Han brukar alltid leka med andra barns cycklar i lekparkerna. Mest skuffar han dem runt men denna satt han sig direkt på. Han har inte riktigt fatta grejen med pedalerna men det drar inte ner på ivern.

Efter en längre stunds skuffande och sittande så var det dags att gå in. Det ville han förståss inte men eftersom jag visste att det snart dras ut till övertrötthet så insisterade jag. Sur som ett bi var han. Medan jag bytte hans blöja hör jag att Ava är up to no good så jag springer ut ur badrummet. Fem sekunder senare hör jag en smäll. I sin ilska att ha måsta komma in så har han lyckas dra fram Atarax glasflaskan och kastat den i golvet, så nu har vi en massa glasskärvor och en söt smörja över hela golvet. Jag blev så jävla sur. Inte bara för den fula gesten att han kastade sönder något för att trotsa men för att det var vår enda stora reseptbelagda Atarax (som är antihistamin) flaska från Finland. Dit for den. Detta kan han ju inte förstå men han förstod väldigt väl att det han gjort var fel, mycket fel.

Länge grät han och ropa mellan snyftningarna Umi bateau (båt som han kallar alla motorcycklar som egentligen heter moto, men det rimmar ju) Umi kasta, hejdå bateau så ja, han förstod helt klart att hans kastande fick konsekvenser och att det innebar att ingen mera cyckel. Efter många om och men somnade båda barnen. Med jämna mellanrum vaknade Umi och grät bateau, kasta, hejdå.

Klart han en vacker dag får den tillbaka men inte än. Ingen idé att vara långsint med barn. När man väl gått igenom vad som hänt så är det det, men känns ändå så surt. Alltid slött när roliga stunder slutar med skrik, gråt och bråk.

När man befinner sig i sitt esse

Känner mig som en super föräldrar när jag kl.09 en lördagmorgon befinner mig i matbutiken med barnen och direkt därifrån far till café-lekparken (hade inga kalla varor så kassen fick vänta i bilen). Efter en massa lek och en god cappucino styr vi kosan hemåt. Jag svettas när jag bär Ava på ena armen och den sjukt tunga kassen i den andra, in från bilen. Umi försöker jag också hålla koll på mellan svettpärlorna som bildas. Båda barnen är mycket ivriga matkassupplockare. Umi vill ju faktiskt organisera och för saker till sin rätta plats men Ava hon kastar sig in i kylskåpet (som är på golvhöjd) varje gång dörren öppnas och lyckas alltid grabba tag i en burk pesto, en tomat eller mjölkburken. Samtidigt som jag ser Umi jonglera med några glasburkar och Ava får tag i en öppnad mölkburk känner jag att jag får mens, sådär plötsligt, genast och massor.  Grabbar tag i mjölkburken och glasburken och rusar iväg till toaletten. Efter 10 sekunder hörs ÅHÅ, springer ut, hann inte dra på mig nya underbyxor, och ser att barnen sitter, eller Ava faktiskt ligger, i en enorm pöl vatten. Ximas vattenskål. Istället för att gå efter underbyxor går jag efter moppen. Får barnen ut pölen, kläderna av och sätter dem i varsin matstol. Pölen fortsätter expandera sig mot mattan. Börjar moppa frenetiskt, i takt med att Umi skriker ÅHÅ VATTEN XIMA. Har fortfarande inga underbyxor på mig. För säkerhetsskull för jag ännu moppen ut, för ja, den ska ju torka och då hör jag grannen Philippe säga Bonjour. Tänker nej nu tror han nog att jag tappat vettet, så jag leker att jag inte hör och smiter snabbt som en jagad katt inomhus. Fortsatte fixa med städande och barnen innan jag återigen märkte att jag fortfarande inte har dom där underbyxorna på mig. Nä man riktigt befinner sig i sitt esse!

En tvåårings observationsförmåga

Jag blir alltid lika förvånad över hur mycket Umi ser, förstår, uppfattar och helt enkelt observerar. I bilen som exempel sitter han alltid och tittar ut och kommenterar allt. Han har otrolig förmåga att veta var vi är trots att vi endast besökt stället en gång innan, "glass där", ropar han, eller "där pizza gott" om en restaurang vi besökt en gång tidigare, någon vecka sedan. Han påpekar också exakt var på stranden han brukade (två gånger) kasta boll med mommo. Det är inte när han ser en strand han säger boll mommo, utan pekar exakt på rätt ställe. Mina föräldrar lånade ett par tofflor när de var hos oss och efter att de haft dem på sig en kväll var ena paret mommos och andra affas, vilket han än idag kommenterar. I matbutiken får man alltid höra vem i familjen som äter vad eller använder vilka produkter. Ingen tvekan om saken. En massa små underhållande detaljer. Jag imponeras varje gång.

Idag blåste det mycket hårt så vi fick kaffe och kex inomhus när vi besökte café-lekparken. Här sitter han och berättar om båtar, havet, bilar och bussar.

Det här med vänner, växter och hundar

Min nya vän som jag träffade under en hundpromenad som bor 100meter från vårt hus, som har baby och hund, har blivit en riktigt god vän. Vi träffas nästan dagligen och umgås i timmotal. Så fantastiskt att ha en sådan vän precis bakom knuten och att vi träffades! Tänk hur lätt det kunde ha gått att vi aldrig träffats för nu var det ju verkligen av en slump, eller kanske öde? Ja, inte vet jag, men känns super. Om en vecka åker hon dock bort för fem veckor, buuuu, det blir så tråkigt men som tur får vi besök under tiden!

Hon hämtade idag alla deras växter, typ 15 krukor, stora som små, till oss på skötsel för här finns det ju minsann plats, så nu känner jag mig som en crazy garden lady som har en massa växter, träd, blommor och krukor titt som tätt. Jag placerade ut dem i trädgården enligt vilka som behöver mer skugga och vilka som tål starkt solsken och sedan gick Umi och jag runt och gav en välkomstdrink åt var och en. Tror de kommer att trivas i sin nya miljö.

Deras hund behöver också skötsel under två veckors tid, resten av tiden kommer den att vara med deras grannar som älskar den och känner den väl (hela tiden går ej för de är på resa). Funderade av och an om jag sku erbjuda mig att hålla den här men beslöt till sist att det inte går. Hunden är visserligen stor men har ett otroligt lynne och jag är bombsäker att det inte skulle vara några problem med varken barnen eller Xima (de umgås ju också så gott som dagligen) men nog med Philippes katter. Hunden älskar alla hundar och människor men får sputnik av katter och förvandlas till monsterhunden och gör allt i sin förmåga för att ta livet av dem. När jag berättade om mina tankar till min vän så bekräfta hon att nej, helt otänkbart att den kunde vara hos oss pga katterna som går igenom vår trädgård för att hoppa upp till Philippe genom det öppna fönstret. Xima är ju också fruktansvärt intresserad av katterna men flyger ju inte på. Finns nog en risk att det annars också sku ha blivit lite väl mycket liv i luckan med barnen, hundarna och då katterna att hålla utkik efter. Hon hittade dock ett trevligt par som kommer att ha den så det känns bra.

Har inga bilder, ännu, på alla nya plantor men nog av Xima och Tommy.

Pembroke lekpark

Igår var alla vakna kl.06 så halv åtta var vi redan ätna och påklädda och F farit på jobb. Fick lust att hitta på något annat än det vanliga, så beslöt att köra till lekparken i Pembroke, vilket är c.20 minuter från Mellieha. Vi var de första på plats och det blåste lite friskt, därav mängden kläder på bilderna men det tog inte länge tills tröjorna åkte av. Umi älskar rutschbanorna och åker i dem alla. Jag fick också klättra upp i de större och åka med Ava i famnen när han så ville att hon sku vara med. Hon kiknade av skratt.

Sakta med säkert droppade det in andra barn och föräldrar. Umi lekte med barnen, Ava åt upp deras kexförråd medan jag tala ditt och datt med föräldrarna. Efter två timmar av lek och stohej var det dags att dra hemåt. Super lyckat och en lekpark jag verkligen kan rekommendera för barn i alla åldrar.

På eftermiddagen när F kommit hem blev det en tur till stranden, Mellieha Bay, var Ava åt några liter sand, Umi kasta boll och laga sandkakor, och vi njöt av tillvaron. Fick lust att ännu gå ut och äta men insåg att det kanske blir lite väl mycket program för barnen och dessutom hade vi en massa färsk mat hemma så det får bli en annan dag. Härliga dagar i ett härligt klimat.

Kampen mot atopisk exem - part VIII - update!

Jag skriver sällan om när och hur vi kommit över det värsta utan alltid när det slår till. Idag vaknade Umi nog rödfläckig och jädrans torr i ansiktet men inte alls lika illa som igår. Inte liksom lika svullet eller så. Kändes OK att vara ute i solen, ibland får man helt enkelt undvika solen när hyn är som värst.

På bilden ovan, tagen Kl.10 på morgonen, ser man att han visst nog ännu är röd men ändå på bättringsväg. Lite crazy frisyr har han men han hade precis slitigt av sig hatten.

Efter någon timme och vid lunch hade hyn redan ändrats till detta.

     

Och innan läggning var hyn riktigt fin. Svårt kanske att se från bilden nedan men det var svårt att fånga honom på bild.

Så ja, nu sitter man här igen som ett frågetecken. Vi har idag varit ute, inne, hemma, en sväng i trädgården, borta, i bilen, ätit allt möjligt osv. Som tur går dessa anfall oftast om lika snabbt som de kommit, när det väl släppt, kan ju dock ta ett par dagar. Trots att man varje gång vet att man antarligen inte finner ett svar eller att det överhuvutaget finns EN endaste orsak så funderar man sig galen. Man önskar ju så att man kunde underlätta på något sätt när det är som värst.

Min mamma ringde och sa att mimosa som vi har i trädgården kan vara något extremt allergent. Och ja vi har helt enorma mimosa träd/buskar. Men nu när jag kom hem och kollade på våra mimosa träd så fanns det inga gula blommor kvar, alltså inga överhuvudtaget. F påstår att de inte varit gula på någon vecka. Har själv inte ens lagt märke till det. Det har blåsigt så in i norden de senaste dagarna så kanske all pollen spritt sig omkring? Ja, vem vet, men jag tror nog på att det är en växt i vår trädgård eller omnejd som orsakat den senaste attacken och mimosa är ju en ganska sannolik bov. Nu hoppas vi att Umis hy får vara i fred!

Kampen mot atopisk exem - part VIII

Den förra stora allergiska attacken var mer eller mindre exakt för en månad sedan. Måst påpeka att hyn här emellan varit himla fin. Visst har han känslig hy och aldrig helt exem fri, fast nu nästan så gott som, men ändå har hyn varit riktigt riktigt fin. Ett par dagar sedan kom återfallet. Inte alls lika illa men rött, svullet, ömt och irriterat. Märkte dock genast att när vi kom bort hemifrån så lugnade det sig. När jag säger hemma så menar jag hemmet, trädgården och våra kvarten, i vilket det finns en massa växter, blommor och träd. Det var så tydligt att det är något i våra hoods. För att testa oss fram om det enkom verkligen är hos oss, dvs något i hemmet eller någon planta som blommar i trädgården, så åkte vi bland annat direkt till stället var vi går ut med hunden, när vi kommit någonstansifrån och hyn var fin. Under promenaden kunde vi konstatera att hyn flammade upp lika illa som hemma, så OK klart en planta men vilken. I och för sig så spelar det ju egentligen ingen roll vilken växt det är för inte så mycket man kan göra åt det men man vill ju såklart ändå gärna veta. Huvudsaken är att det inte är något specifikt i hemmet, och det vet vi för hyn har nu varit väldigt fin på sistone..

Idag när han vaknade från sin tupplur var han så ynklig. Ögonen gick knappt att öppna och han upprepade pupi som betyder ont och pekade på alla delar på kroppen. Det gör så illa i hjärtat att se på honom när han lider så. Och man försöker ju göra allt för att det blir bättre. Här är han någon timme efter att han vaknat, dock har svullnaden kring ögonen redan gått ner.

 

Igen har jag städat som en tok, bytt alla sängkläder var och varannan dag, inte låtit dem torka ute ifall det då är pollen, gett Atarax, bara kryddfri mat, smörjat in kroppen dagen lång osv osv. I lekparken var det en mamma som frågade varför vi inte ger honom något, typ ett piller, som man ger mot huvudvärk. Förstår att allergi är svårgreppat om man inte har erfarenhet och det var ju inga illa menat men visst har man lust att ryta till, JA VARFÖR GÖR VI INGET när det enda man gör är kämppar för att det sku bli bättre. Men på eftermiddagen blev hyn plötsligt bättre, ja alltså inom några timmar var skillnaden märkbar. Kolla här. Visst har han exem men de stora röda fläckarna är ju borta.

VAD hade nu då plötsligt ändrats? Ja inget alls. Eller jo, han hade klättrat upp i vår säng och hoppade runt medan jag hängde tvätten och ur ögonvrån ser jag hur han faller från sängen och slår huvudet i golvet. Nu låter det värre än det var för det gick väldigt långsamt och han slog nog inte sig så illa men allergin blev förskräckt för efter det var skillnaden enorm. Hah! Kan ju dock inte använda detta som metod mot allergi, banka huvudet i golvet ett par gånger. Nu väntar jag med spänning hur hyn kommer att se ut imorgon. Hoppas hoppas den fortsätter gå mot det bättre.

Till sist får ni se en bonusbild på Umi och mig när vi fjantar oss i bilen medan vi väntar på F. Bilden är tagen på fredag eftermiddag och som ni ser är hyn ännu fin. Det går så snabbt från fin till illa, men som tur kan det också gå snabbt, från riktigt illa till fin. Nu hoppas vi på det bästa och om inte så kämppar vi vidare.

Man hinner så mycket på en dag när man har barn

Hörde jag rätt? Sade jag just att man hinner med mycket när man har småbarn? Jajamen! Kl.09 är man redan i bilen redo för program när den yngsta är färdig för dagens första tupplur och den äldre redan rastlös. Innan vi hade barn låg man nog ännu i sängen kl.09 på en söndag. Sällan hade vi mer än ett program. Allt gick i slowmotion och skönt så. Men nu hinner man med enormt mycket.

På morgonen körde vi till Valletta var vi promenerade runt området runt Republic Street, Umi jagade några duvor, vi drack en kaffe och kollade på folk, och njöt av lite turistigt city liv.

 

 

Den observanta kan se att Umi, igen, lider av uttslag i ansiktet. Inte alls lika illa som sist men ansiktet flammar upp och blir något svullet. Denna version har nu pågått i cirka två dagar. Har dock lokaliserat boven. Den finns nämligen i vår trädgård. Det är någon jäkla planta som blommar, men vilken, ja säg det. När vi varit en längre stund borta från våra kvarter/trädgård så lugnar sig ansiktet men genast vi närmar oss hemmet flammar det upp igen. Vi hoppas den skyldiga plantan dör snart!

Efter lunchen och barnens siesta for vi på barbecue till Fs kollega. Träffade en massa nya människor så det var kul. Vi hann ännu efter det på en längre hundpromenad, hela familjen. Vilken härlig söndag!

Njursten av kranvattnet?

När vi kom till Malta så tänkte F och jag att barnen får dricka flaskvatten men att vi prövar dricka kranvattnet för det lär inte vara dåligt, förutom då smaken. Och ja, smaken är som en blaskig simbassäng så tack och hej, där blev vår idé. Jag kokade den första veckan gröt och kaffe på kranvattnet men F tyckte att även där kom klorsmaken igenom så nu kokar vi även det på flaskvatten. Marko, som F jobbar för som är Maltes, påpekade i början att man absolut inte ska dricka kranvatten för det får man ju njursten av. Ahaa! Aldrig hört det innan men njursten vill man ju inte ha så flaskvatten it is. När man dessutom handlar i de större matbutikerna får man en six-pack vattenflaskor, dvs 6 x 2Liters flaskor, gratis när man köper över 30e. Så köper man för 120e så får man 4st six-packs och det räcker ju en bit på vägen. Härligt med bil så behöver man inte släpa hem.

Efter regnet kommer solsken

Trots att det eventuellt lät som att jag är en surpuppa till mamma så kan jag berätta att det varit frid och fröjd i huset sedan mitt buttra humör. Idag steg jag upp på rätt fot och herrejestas villken skillnad i humöret. Orken tog inte slut, tålamodet fanns där och roligt hade vi också. F jobbar lördagar så barnen och jag hittade på program som vanligt på förmiddagen. Vi träffade barn och föräldrar i lekparken. När F kom hem hann vi ännu med en promenad och glass på stranden innan matlagning och kvällsbestyr. Imorgon är vi hela familjen samlad och det ska vi verkligen njuta av. Vi är bjudna på barbecue till en av Fs kollegor så det blir kul. Länge leve söndag!

Mamma får gå i barnsängen!

Kvällen avslutades med restaurangbesök var alla var glada och nöjda. Innan nattningen hoppade Umi in i vår säng, under täcket med huvudet på Fs dyna. Pappa ropade han! Dit sku pappa, brevid honom på min dyna. När F frågade var mamma ska sova så pekade han mot barnsängen och skratta. Haha, tji fick jag för att ha varit på dåligt humör idag.