fredag 29 januari 2016
När man somnar på golvet
Umi sover ju sin tupplur inne nuförtiden och det tar alltid en god stund innan han somnar. Tre dagar i rad har vi nu hittat honom sovandes på golvet, rak som en pinne. 2 gånger på mage och idag på rygg. Där ligger han och snarkar, och ser mycket nöjd ut. Haha!
Några vegetariska rätter
Jag var vegetarian i 9 år, de första åren åt jag inte fisk och sällan ägg, åren efter det åt jag nog fisk och ägg men inte kött, i whatever form. Har hört om vegetarianer som ibland äter höna. Hahaha! Vilket skämt. Anyways, har märkt att vi som familj rätt ofta äter kött, då höna, nötkött eller gris. Det känns både onödigt och tråkigt och jag märker att jag igen har ett större behov av vegetarisk mat. Dessutom så mår alla gott av det.
Lagade här om dagen en mycket god grönsaks-red curry-kokosmjölkwok, som jag lagade ofta back in the days. Skar en massa vitlök och en hel grön chili, rev en stor bit ingefära, skar en rödlök i skivor och ett helt blomkålshuvu och fräste allt detta i olja. Efter en stund tillsatt jag morötter i stavform, minimajs på burk, och till sist broccoli och paprika och en burk kokosmjölk och red curry paste. Riktigt starkt och gott. Som vanligt bjuds det på suddiga vardagsmatbilder.
Igår åt vi en god tomatsås med en massa champinjoner som serverades med pasta, färsk basilika och parmesan flakor. Simpelt och gott. Och yes, med pasta smakar ju alltid ett glas rött.
Lagade här om dagen en mycket god grönsaks-red curry-kokosmjölkwok, som jag lagade ofta back in the days. Skar en massa vitlök och en hel grön chili, rev en stor bit ingefära, skar en rödlök i skivor och ett helt blomkålshuvu och fräste allt detta i olja. Efter en stund tillsatt jag morötter i stavform, minimajs på burk, och till sist broccoli och paprika och en burk kokosmjölk och red curry paste. Riktigt starkt och gott. Som vanligt bjuds det på suddiga vardagsmatbilder.
Igår åt vi en god tomatsås med en massa champinjoner som serverades med pasta, färsk basilika och parmesan flakor. Simpelt och gott. Och yes, med pasta smakar ju alltid ett glas rött.
torsdag 28 januari 2016
När nomaden packar sitt pick och pack
För det första ah, va skönt. Klockan är 07 och jag har tagit ett avslappnade morgonbad och nu sitter jag och njuter av fullständig tystnad förutom kaffekokaren som puttrar och fräser. Resten av familjen sover. När jag låg i badet funderade jag på varför vi tar så mycket saker med oss denna gång. Vi skickar alltså 16 pafflådor + en mega stod låda och sen har vi ju allt bagage. Denna gång känns det viktigt trots att det bara är saker.
Jag har ju flyttat en massa, bott (först som barn, sedan med studier eller jobb) i 10 länder så man har ju vanan inne, men oftast har jag flyttat med endast en eller två kappsäckar. Undantaget skedde januari 2009. När jag träffade F 2008 hade jag precis kommit till Finland från Benin och inlett ett nytt jobb. Vi spenderat 6 månader i Finland men sedan beslöt vi oss att flytta till Paris, var han egentligen bodde. Då fick jag låna en paketbil och tog med mig allt jag ägde. Allt tydde på att göra så. Mitt tillfälliga boende tog slut, min projektforskar plats tog slut på grund av indragen finansiering på grund av ekonomiska krisen 2008 och ja, dessutom var jag ju rätt kär. Förutom denna gång och då när jag var barn, när vi också flyttade runt, så har jag levt kappsäcks liv. Mellan 2011-2014 bodde vi 8 månader i tält (i Syd Afrika och Mozambique) och sedan i färdigt möblerade lägenheter (i Gabon och Mauritanien). Det var inte ett problem alls trots att lägenheterna lätt är lite kala och opersonliga. Jag vågar påstå att min stora styrka är att jag har lätt att anpassa mig till nya situationer och platser och även med det man har. Bor man simpelt eller i lyx, så gör man det bästa av det och tycker genuin att det är riktigt bra.
När vi besökte Malta i april förra året konstaterade vi att möbler och sånt är ganska dyra, vilket det ofta är på öar. Vi funderar i ett skede att skicka iväg hela vårt hem, men på grund av att det var dyrt (vi snackar flera tusen euro) och att så gott som allt boende är färdigt möblerat så är det ingen ide. Då beslöt vi oss att skicka en del grejor, sånt som gör ett hem personligt. Bekanta leksaker åt barnen, några tavlor, fotoramar, en vaxbordduk från Marimekko som vi fått i julklapp av mina föräldrar, täcken och påslakan (blir tokig att sova med filt och lakan), våra favorit Mumin koppar, Umis stokke stol och förståss kläder osv. Vi insåg att varför spara, i ett förråd i Finland, sånt som vi verkligen kommer att behöva där, och som kostar att köpa. Så i och med att den stora låda är jätte stor så ryms även spjällsängen, Avas matstol, hundens madrass, printern (onekligen smidigt att ha hemma) och lite köksgrejor (såsom osthyvel och teflon stekpannor som är dyra där).
Vi sku givetvis klara oss utan detta. Leksaker går att köpa, spjällsäng går att köpa, barnstolar likaså och kläder. Men why oh why när man en gång har allt? Vi behöver ju trots allt en spjällsäng och 2 barnmatstolar osv. Blir nästan lika dyrt att köpa allt som att skicka och den stora skillnadne är att jag tror att vi med alla dessa grejor snabbt kan få ett färdigt möblerat hem att på riktigt kännas som ett hem, inte endast något temporärt. Vi flyttar ju på obestämd tid men har i tankarna 2-3 år varefter vi får se. Och om vi av någon orsak besluter oss att dra vidare tidigare så tänker vi så att ifall vi lykats skicka allt dit så lyckas vi också skicka därifrån.
Vår flytt innebör dock att vi kommer att ha en hel del saker på Malta, en del grejor i ett förvar i Finland och dessutom har jag mycket ännu i Paris (dvs alla mina hundratals böcker, min cyckel, några låda med gamla minnen, alla fotoalbum, mina älskade fötölj - den första möbeln jag köpt på en kirppis som min mamma och jag lyckades klämma in i hissen men fick inte ut den). En dag önskar F och jag att vi kunde ha ett "riktigt hem" vart vi sku skicka alla våra grejor, så att vi inte sku ha dem utspridda i tre länder. Han har dessutom också en del grejor på Irland.
Jag har ju flyttat en massa, bott (först som barn, sedan med studier eller jobb) i 10 länder så man har ju vanan inne, men oftast har jag flyttat med endast en eller två kappsäckar. Undantaget skedde januari 2009. När jag träffade F 2008 hade jag precis kommit till Finland från Benin och inlett ett nytt jobb. Vi spenderat 6 månader i Finland men sedan beslöt vi oss att flytta till Paris, var han egentligen bodde. Då fick jag låna en paketbil och tog med mig allt jag ägde. Allt tydde på att göra så. Mitt tillfälliga boende tog slut, min projektforskar plats tog slut på grund av indragen finansiering på grund av ekonomiska krisen 2008 och ja, dessutom var jag ju rätt kär. Förutom denna gång och då när jag var barn, när vi också flyttade runt, så har jag levt kappsäcks liv. Mellan 2011-2014 bodde vi 8 månader i tält (i Syd Afrika och Mozambique) och sedan i färdigt möblerade lägenheter (i Gabon och Mauritanien). Det var inte ett problem alls trots att lägenheterna lätt är lite kala och opersonliga. Jag vågar påstå att min stora styrka är att jag har lätt att anpassa mig till nya situationer och platser och även med det man har. Bor man simpelt eller i lyx, så gör man det bästa av det och tycker genuin att det är riktigt bra.
När vi besökte Malta i april förra året konstaterade vi att möbler och sånt är ganska dyra, vilket det ofta är på öar. Vi funderar i ett skede att skicka iväg hela vårt hem, men på grund av att det var dyrt (vi snackar flera tusen euro) och att så gott som allt boende är färdigt möblerat så är det ingen ide. Då beslöt vi oss att skicka en del grejor, sånt som gör ett hem personligt. Bekanta leksaker åt barnen, några tavlor, fotoramar, en vaxbordduk från Marimekko som vi fått i julklapp av mina föräldrar, täcken och påslakan (blir tokig att sova med filt och lakan), våra favorit Mumin koppar, Umis stokke stol och förståss kläder osv. Vi insåg att varför spara, i ett förråd i Finland, sånt som vi verkligen kommer att behöva där, och som kostar att köpa. Så i och med att den stora låda är jätte stor så ryms även spjällsängen, Avas matstol, hundens madrass, printern (onekligen smidigt att ha hemma) och lite köksgrejor (såsom osthyvel och teflon stekpannor som är dyra där).
Vi sku givetvis klara oss utan detta. Leksaker går att köpa, spjällsäng går att köpa, barnstolar likaså och kläder. Men why oh why när man en gång har allt? Vi behöver ju trots allt en spjällsäng och 2 barnmatstolar osv. Blir nästan lika dyrt att köpa allt som att skicka och den stora skillnadne är att jag tror att vi med alla dessa grejor snabbt kan få ett färdigt möblerat hem att på riktigt kännas som ett hem, inte endast något temporärt. Vi flyttar ju på obestämd tid men har i tankarna 2-3 år varefter vi får se. Och om vi av någon orsak besluter oss att dra vidare tidigare så tänker vi så att ifall vi lykats skicka allt dit så lyckas vi också skicka därifrån.
Vår flytt innebör dock att vi kommer att ha en hel del saker på Malta, en del grejor i ett förvar i Finland och dessutom har jag mycket ännu i Paris (dvs alla mina hundratals böcker, min cyckel, några låda med gamla minnen, alla fotoalbum, mina älskade fötölj - den första möbeln jag köpt på en kirppis som min mamma och jag lyckades klämma in i hissen men fick inte ut den). En dag önskar F och jag att vi kunde ha ett "riktigt hem" vart vi sku skicka alla våra grejor, så att vi inte sku ha dem utspridda i tre länder. Han har dessutom också en del grejor på Irland.
onsdag 27 januari 2016
Babypottning & potträning
Dagen efter att jag skrivit inlägget "Ava 6 mån" och beskriver hur hon sitter på pottan så kan jag läsa i HBL om Babypottning som precis handlar om detta. Hade faktiskt aldrig kollat upp detta eller visste att det fanns en egen term för det, utan det kändes helt enkelt naturligt att ta bort blöjan och sätta henne på pottan speciellt eftersom hon själv verkar trivas med det och forfarande inte gör nr 2 i blöjan. Men kul att läsa om det i efterhand. Här finns också en site om det.
Snart får vi också ta itu med Umis potträning. Han börja sitta på pottan vid 7 månaders åldern och det fungera sjukt smidigt. Han tyckte om att sitta där, vi läste böcker och ja, han kunde ju inte stiga upp själv så det var lätt att sitta där längre stunder. Dessutom var han så "reguliär" att man satt honom på pottan åtminstone efter varje måltid och tupplur och han gjorde alltid något. Men, ja i denna story finns det ett men. När han kunde börja stiga upp själv så hade han inte mer ro att sitta. Plötsligt förra våren börja han rata pottan totalt. Vet inte exakt om det var i samband med vår 3 veckors resa i April eller efter det, men när vi i maj var på lande så hade ratande redan börjat. Eller han säger potta och vill nog sitta men oberoende hur länge han sitter så gör han nr 2 i blöjan inom 5 minuter att han fått på den. Det var himla frustreande så ja, där gjorde vi fel, vi satt inte honom lika ofta mer på pottan. Men det gick faktiskt så långt att han aldrig mera gjorde något på den och så är det än idag. Nu har han dock fattat nytt intresse när han ser Ava sitta på den men fortfarande "använder" han inte den. Nå, han fyller ju 2 år 18 mars så det känns som om det inte är nån panik men sen igen så tycker jag att många barn har onödigt länge blöjor i dagens läge. Har beslutat ta tag i det när vi kommit till Malta. Har läst lite om potträning och har förstått att man ganska snabbt kan få resultat. Det ska vi hoppas.
Och ja angående att skriva om barnens potta vanor så kan det ju kännas väldigt utlämnande för dem. Jag resonerar dock så att det är något naturligt vi alla gått igenom och att de dessutom är så små. Som föräldrer är det dessutom bra att få tips om hur andra har det och gör.
Snart får vi också ta itu med Umis potträning. Han börja sitta på pottan vid 7 månaders åldern och det fungera sjukt smidigt. Han tyckte om att sitta där, vi läste böcker och ja, han kunde ju inte stiga upp själv så det var lätt att sitta där längre stunder. Dessutom var han så "reguliär" att man satt honom på pottan åtminstone efter varje måltid och tupplur och han gjorde alltid något. Men, ja i denna story finns det ett men. När han kunde börja stiga upp själv så hade han inte mer ro att sitta. Plötsligt förra våren börja han rata pottan totalt. Vet inte exakt om det var i samband med vår 3 veckors resa i April eller efter det, men när vi i maj var på lande så hade ratande redan börjat. Eller han säger potta och vill nog sitta men oberoende hur länge han sitter så gör han nr 2 i blöjan inom 5 minuter att han fått på den. Det var himla frustreande så ja, där gjorde vi fel, vi satt inte honom lika ofta mer på pottan. Men det gick faktiskt så långt att han aldrig mera gjorde något på den och så är det än idag. Nu har han dock fattat nytt intresse när han ser Ava sitta på den men fortfarande "använder" han inte den. Nå, han fyller ju 2 år 18 mars så det känns som om det inte är nån panik men sen igen så tycker jag att många barn har onödigt länge blöjor i dagens läge. Har beslutat ta tag i det när vi kommit till Malta. Har läst lite om potträning och har förstått att man ganska snabbt kan få resultat. Det ska vi hoppas.
Och ja angående att skriva om barnens potta vanor så kan det ju kännas väldigt utlämnande för dem. Jag resonerar dock så att det är något naturligt vi alla gått igenom och att de dessutom är så små. Som föräldrer är det dessutom bra att få tips om hur andra har det och gör.
tisdag 26 januari 2016
Då när det inte blir som man tänkt sig
På söndagen var vi bjudna på ett kalas till vänner vi inte sett på länge. Såg verkligen fram emot det. Och på måndagen sku Umi gå till parken igen, det hade ju lovats mildt väder efter förra veckans smällkyla. Härligt att han får komma ut och leka med sitt parken gäng. Och dessutom hinner vi börja packa och faktiskt göra saker istället för att bara planera vad vi ska göra.
Umi vaknar dunderförkyld på söndagen. Det var bara att inhabera kalaset och givetvis även måndagens parken. Han var hängig, jätte super snorig, lite hostig och sov 3,5 timme på dagen. Helt slut som artist. Men i alla fall var vi andra ju friska. Ava hade rådgivning på måndagen så super att hon verkar slippa smittan.
Det blev inte heller som vi tänkt oss. På sena kvällen blev hon plötsligt jätte snuvig och täppt. Hon kunde inte alls vara i liggande position utan bara rakt upprätt. Hjälpte inte att ha madrassen i hög vinkel och allt det där. F tog nattens första pass, satt uppe med henne till klockan 03, tills jag vaknade till att hon skrek som en galning. Vi gav panadol och sen tog jag över. Satt med henne i fötöljen, försökte också bädda ner oss i sittande läge i soffan men fick så himla ont i ryggen att det var bara att ge upp. Sov en timme mellan 06-07. Ganska många starka koppar kaffe behövdes denna morgon.
Umi mådde som tur mycket bättre på måndagen så verkade åtminstone vara en snabb förkylning men fick givetvis stanna hemma från parken. Men på tisdagen kan han säkert gå.
Nå det blev inte heller som tänkt. Det var +0 och ösregn. Snön är tung och blöt och regnet piskar i ansiktet. Han sku vantrivas. Kanske imorgon istället...
Det goda är att förra natten var bättre (Ava kunde sova i liggande position) så det verkar som att det är en 1-2 dagars flunssa. Fingers crossed. Och vi har blivit bättre på att få saker och ting gjorda. Idag körde vi runt och köpte olika storleks pafflådor, både för grejor som ska skickas och sånt som ska packas och bli i Finland.
Umi vaknar dunderförkyld på söndagen. Det var bara att inhabera kalaset och givetvis även måndagens parken. Han var hängig, jätte super snorig, lite hostig och sov 3,5 timme på dagen. Helt slut som artist. Men i alla fall var vi andra ju friska. Ava hade rådgivning på måndagen så super att hon verkar slippa smittan.
Det blev inte heller som vi tänkt oss. På sena kvällen blev hon plötsligt jätte snuvig och täppt. Hon kunde inte alls vara i liggande position utan bara rakt upprätt. Hjälpte inte att ha madrassen i hög vinkel och allt det där. F tog nattens första pass, satt uppe med henne till klockan 03, tills jag vaknade till att hon skrek som en galning. Vi gav panadol och sen tog jag över. Satt med henne i fötöljen, försökte också bädda ner oss i sittande läge i soffan men fick så himla ont i ryggen att det var bara att ge upp. Sov en timme mellan 06-07. Ganska många starka koppar kaffe behövdes denna morgon.
Umi mådde som tur mycket bättre på måndagen så verkade åtminstone vara en snabb förkylning men fick givetvis stanna hemma från parken. Men på tisdagen kan han säkert gå.
Nå det blev inte heller som tänkt. Det var +0 och ösregn. Snön är tung och blöt och regnet piskar i ansiktet. Han sku vantrivas. Kanske imorgon istället...
Det goda är att förra natten var bättre (Ava kunde sova i liggande position) så det verkar som att det är en 1-2 dagars flunssa. Fingers crossed. Och vi har blivit bättre på att få saker och ting gjorda. Idag körde vi runt och köpte olika storleks pafflådor, både för grejor som ska skickas och sånt som ska packas och bli i Finland.
söndag 24 januari 2016
Kampen mot atopisk exem - part VI
Umi hade ju rätt fin hy under hösten och början av vintern. Det var passligt fuktigt i luften. Sedan blev det smällkallt och hyn blev allt torrare. Vi smörjar hela kroppen minst två gånger per dag. Försöker använda så lite kortison som möjligt men även det används när hyn spricker eller reagerar på något. På tal om att reagera så fick Umi en ordentlig allergisk reaktion här om dagen. Tog mig en ordentlig tänkare att komma på vad det vad. Efter att ha ätit en yoghurt börja det lite reagera men nästa morgon var inte bara ansiktet rött utan han hade stora elaka fläckar över hela kroppen. Men yoghurt liksom, han äter ju en varje dag. Detta var dock ny smak - mango - men det är han inte allergisk för. Sen såg jag boven! Yoghurten innehåller Kurkumin som är ett färgämne och härstammar från roten gurkmeja. Insåg att han visst reagerat på det innan när vi nångång haft gurkmeja i maten. Men tänk att han reagerat såpass starkt på det. Dessutom åt han bara halva yoghurten. Gurkmeja är med andra ord något att undvika och därav även färgämnet E100.
Ava 6 månader
Hurraa, idag fyller Ava 6 månader. Tiden går ju så snabbt samtidigt som det känns som om hon alltid funnits med oss. Imorgon skall vi till rådgivningen på koll så vet inte ännu hur lång eller tung hon är, men ett som är säkert är att hon är en liten guldklimp och gudomligt söt. Hon är himla glad och ler hela tiden. Hon kiknar av skratt åt Umi och har stenkoll på honom och vad han pysslar med. Hon blir ordentligt förskräckt av andra än oss, ja inte alltid, men oftast. Hon började smaka på fast föda runt 5 mån och äter nu morgongröt, sedan någon varm lunch såsom batat-morot puré eller liknande, lite fruktpuré på eftermiddagen och sen igen gröt innan läggdags. Däremellan ammar jag. Hon äter gärna och hittills har allt dugit.
Hennes största hobby förutom att kolla på Umi är att dra grejor över ansiktet, dukar, kläder, vad hon än hittar. Alltid finns det något att grabba tag i. Hon lägger dem precis över ansiktet, släpper taget och viftar sedan frenetiskt med armarna. Det ser ju helt sjukt ut så i början tog jag alltid snabbt bort objektet men har insett att hon älskar det. Haha. Efter en stunds frenetiskt viftande drar hon själv bort duken eller vad den nu sen är. Obs detta görs alltid under övervakning. Hon har idag börjar rulla från mage till rygg efter mycket övande.
Här har vi en vanlig stund. Ava har hittat en inne halare som hon dragit över huvudet, jag chillar en stund framför TVn, Umi äter yoghurt och F sitter vid datorn.
Hon har mycket gälla skrik, både som nöjd och missnöd. Hon hade ett litet uppehäll i skriken och sablar vad det var skönt men har nu igen börjat öva rösten. De är så gälla att det ringer i öronen och Umi ryser till varje gång. Fs senaste mätning var 115 decibel, hehe, så ja, de är ganska höga. Annars övar hon på ljuden bababa och aavaaa. Tror alltså inte att hon medvetet försöker säga sitt namn men det låter precis så, aaaavaaaaa säger hon.
Ava sitter gärna på pottan! Ja lite tidigt kan man tycka men det gick så att i samband med fastföda så fick hon hon hård mage och klämde och kämppa men inget kom ut innan man tog blöjan av. Hon verka tycka det var skönt så vi testa sätta henne på pottan och det fungerar ju sjukt bra. Måst påpeka att hon gör nr två en eller två gånger per dag och hon förbereder sig en stund så man ser lätt när stunden är inne och så väntar hon nästan på att man får blöjan bort. Det har inte kommit i blöjan på typ 2 veckor! Nu tror jag inte att hon är pottränad, men känns ju smidigt eftersom hon själv verkar trivas med det. Man får ju dock hålla stadigt i henne för själv kan hon ju inte sitta där. Umi som gärna beskådar pottsittningen står brevid och ropar minminmin trots att han själv ratar den totalt efter att ha använt den exemplariskt i över 6 månader som yngre. Oh well, cant have it all.
Hon sover gärna nära och äter flera gånger per natt. Hon vaknar oftast 7-8 tiden på morgonen, sällan tidigare. På morgonen orkar hon hålla sig vaken i max två timmar innan hon däckar på balkongen och oftast sover 2 timmar, ibland 3 och mer sällan 30 minuter. Under dagen tar hon oftast en till länge tupplur beroende på vad vi gör och var vi är, och sedan en micronap på eftermiddagen, helst i famnen.
Vad annat kan man säga om henne? Ja, hon har absolut fantastiskt fin len mjuk hy. Hon har definitivt fått Fs hy och inte min vilket ju är en stor lättnad. Har jag någonsin nämnt att Ava har en mongolian spot ovanför rumppan. Vad är det då? Det är som ett stort blåmärke, storlek och färg varierar, som bleknar med åldern, som förekommer bland asiater, polyneser, indianer, latinamerikaner och östafrikaner med mera. Hur kommer det sig att Ava har en sån då? Ja Avas farfar är från Algeriet. Hennes fläck är dock så gott som helt borta redan, man kan endast skymma lite blått kvar. Spännande hur Ava har fått så mycket starkare drag från F medan Umi fått mina (blond, blåa ögon, atopisk hy mm).
Vad är härligare än att hon är frisk, glad, har god aptit och ett gott humör. Älskade barn!
Hennes största hobby förutom att kolla på Umi är att dra grejor över ansiktet, dukar, kläder, vad hon än hittar. Alltid finns det något att grabba tag i. Hon lägger dem precis över ansiktet, släpper taget och viftar sedan frenetiskt med armarna. Det ser ju helt sjukt ut så i början tog jag alltid snabbt bort objektet men har insett att hon älskar det. Haha. Efter en stunds frenetiskt viftande drar hon själv bort duken eller vad den nu sen är. Obs detta görs alltid under övervakning. Hon har idag börjar rulla från mage till rygg efter mycket övande.
Här har vi en vanlig stund. Ava har hittat en inne halare som hon dragit över huvudet, jag chillar en stund framför TVn, Umi äter yoghurt och F sitter vid datorn.
Hon har mycket gälla skrik, både som nöjd och missnöd. Hon hade ett litet uppehäll i skriken och sablar vad det var skönt men har nu igen börjat öva rösten. De är så gälla att det ringer i öronen och Umi ryser till varje gång. Fs senaste mätning var 115 decibel, hehe, så ja, de är ganska höga. Annars övar hon på ljuden bababa och aavaaa. Tror alltså inte att hon medvetet försöker säga sitt namn men det låter precis så, aaaavaaaaa säger hon.
Ava sitter gärna på pottan! Ja lite tidigt kan man tycka men det gick så att i samband med fastföda så fick hon hon hård mage och klämde och kämppa men inget kom ut innan man tog blöjan av. Hon verka tycka det var skönt så vi testa sätta henne på pottan och det fungerar ju sjukt bra. Måst påpeka att hon gör nr två en eller två gånger per dag och hon förbereder sig en stund så man ser lätt när stunden är inne och så väntar hon nästan på att man får blöjan bort. Det har inte kommit i blöjan på typ 2 veckor! Nu tror jag inte att hon är pottränad, men känns ju smidigt eftersom hon själv verkar trivas med det. Man får ju dock hålla stadigt i henne för själv kan hon ju inte sitta där. Umi som gärna beskådar pottsittningen står brevid och ropar minminmin trots att han själv ratar den totalt efter att ha använt den exemplariskt i över 6 månader som yngre. Oh well, cant have it all.
 |
| Såhär kan det se ut när hon sover i bilen |
Vad annat kan man säga om henne? Ja, hon har absolut fantastiskt fin len mjuk hy. Hon har definitivt fått Fs hy och inte min vilket ju är en stor lättnad. Har jag någonsin nämnt att Ava har en mongolian spot ovanför rumppan. Vad är det då? Det är som ett stort blåmärke, storlek och färg varierar, som bleknar med åldern, som förekommer bland asiater, polyneser, indianer, latinamerikaner och östafrikaner med mera. Hur kommer det sig att Ava har en sån då? Ja Avas farfar är från Algeriet. Hennes fläck är dock så gott som helt borta redan, man kan endast skymma lite blått kvar. Spännande hur Ava har fått så mycket starkare drag från F medan Umi fått mina (blond, blåa ögon, atopisk hy mm).
Vad är härligare än att hon är frisk, glad, har god aptit och ett gott humör. Älskade barn!
torsdag 21 januari 2016
Checklistorna blir allt längre
I samband med flytten till Malta då. Inget är ännu packat för inte kan man börja för tidigt heller men en del myndigheter har jag kontaktat och en del pappersarbete är gjort. Bilen är uppe för försäljning och vi har bestämt oss vilket företag vi ska använda för de grejor vi skickar. Härlig känsla när man får checka för sånt som är gjort. Temporärt boende (2 veckor) i Mellieha är bokat likaså en hyresbil för den första månaden. Slowly Slowly får man saker och ting gjort. Dagarna går bara så sjukt snabbt och när det nu igen varit så himla kallt så har Umi fått vara hemma från parken så han och Ava håller en ganska underhållen.
Om mindre än en och en halv månad så är vi här! Bilderna från april 2015. Herregud va mycket vi har att göra innan vi är där, inte bara packa, lämna lägenheten, ja allt vad en flytt innebär, utan också resa, men tänk så mycket vi har att se fram emot. Ser också redan fram emot alla besök, haha.
Om mindre än en och en halv månad så är vi här! Bilderna från april 2015. Herregud va mycket vi har att göra innan vi är där, inte bara packa, lämna lägenheten, ja allt vad en flytt innebär, utan också resa, men tänk så mycket vi har att se fram emot. Ser också redan fram emot alla besök, haha.
 |
| Mellieha, var vi planerar bo, ja eller nånstans där bakom i det gröna (ideal vore en liten trädgård till Xima) |
onsdag 20 januari 2016
Trots lite gnäll...
...så har vi det ju så himla bra! Tänk alltså att vi båda kunnat (ja, fixat det så) vara hemma tillsammans med barnen. Vilket absolut lyx. Snart tar det ju slut i och med vår flytt och att F börjar jobba men denna tid har nog varit guld värd. En kompis frågade ifall vi inte sliter håret av varandra, jag och F, när vi båda är hemma och gör allt tillsammans. Men vet ni, nä, ganska sällan vi blir ordentligt irriterade på varandra trots att vi ju givevis blir det också. Mest handlar det om smått tjabbel. Och barnen! Nog är det ju sjukt skönt att vara två vuxna när ålderskillnaden är så liten mellan barnen, jaaa herregud va skönt. Här fjantar vi oss, som vanligt.
tisdag 19 januari 2016
När tålamodet sinar - part femhundraelva
Ja, tålamodet flög ut ur fönstret igår i samband med Umis nattande. Eller egentligen började det redan dagen innan. Han höll sig segt vaken till 22.30 (!!). Nog såklart vårt fel för han somnar inte för sin dagssömn innan c.14 eller till och med 14.30 och sen sover han mycket djupt i två timmar och är svårt väckt. Bästa om han sku sova där vid kl.12 men inte en chans. Detta startade när han slutade sova på balkongen. Varför gjorde han det då? Ja för att det först var svinkallt ute, -27C, och när han kom från parken var han kall och det kändes lite grymt att stoppa ut honom igen. Han håller easily på i en och en halv timme (OK vissa dagar bara 30 min men då är det god tur liksom) innan han somnar. Anyways. Igår på dagen när han inte alls såg trött ut så tänkte vi att OK vi testar att han inte alls då sover på dagen, det måst ju knäcka honom på kvällen. Han var pigg och glad, hela dagen, no problem, drog en kvarts siesta i bilen vid 4 tiden och vi la honom där kvart över åtta på kvällen. Bör påpekas att han inte var övertrött eller gick på övervarv. Verkade helt normal. Gissa om han trots utebliven dagssömn höll på till klockan 22? Oh yes.
Det hjälper inte att Ava varit svårtlagd på sistone. Hon somnar i famnen, men stortjuter om man lägger ner henne och sover inte ordentligt innan jag går och lägger mig. Hon liksom väntar ut mig och sen är hon fast i en som en blodigel. Tycker jag ännu att man inte kan ge sin bebis för mycket närhet? Oh yes, men visst kan det vara tröttsamt så in i norden. Nå, så igår när Umi höll på att fjanta sig i två timmar och Ava ligger i Fs famn och liksom väntar på att jag ska gå och lägga mig så fick jag nog. Blev så sabla sur, irriterad, trött och uppgiven. Umi fick en ordentlig utskällning (yes, man är stolt efteråt...) efter vilken han snällt somnade och Ava, ja hon fick kroppen. Svårt att argumentera med en typ som inte ens är 6 månader. Kl.01.30 vaknar Ava första gången och jag ser att F ännu sitter uppe och ser på TV. Då blev jag dessutom irriterad på honom att han var uppe så sent. Hehe.
Ammade Ava ett par gånger på natten och gick en sväng till Umi när jag hörde att han ojade sig. Såklart läckte Avas blöja så kl. 05.30 fick jag byta och trots att jag gjorde det i mörkert försiktigt och ammade efteråt så att hon sku somna om så nej. När blöjan byts är det morgon. Dessutom var det vått i sängen var hon legat så hon fick ligga nästan på mig. I en timme babblade hon på och sedan spydde hon dessutom på den lilla remsan madrass vi låg på. Då gav jag upp och gick och la mig på soffan och F fick fortsätta umgås med henne. Jag hörde hur hon babblade och F snarka. Det lät ju lovande. Det tog dock inte länge tills han var tvungen att stiga upp med henne och jag kröp tillbaka i sängs. Hon somnade nog om efter segt och långvarigt vaggande.
Mina föräldrar ringde på morgonen, när vi sprängda satt och åt morgongröten. De skulle vakta min brorsson idag men de var lite förkylda och i och med att min pappa har en större operation på torsdagen så kan man inte riskera att han skulle smittas så de kom hit på kaffe istället. Umi hade förts till parken när de kom och Ava blev skiträdd för dem (va kul) men somnade snabbt så vi kunde i lugn och ro dricka kaffe och äta super goda croissanter och bröd de hade med sig. Efter kaffe och sällskap så börjar man fungera som människa igen.
Här är de två alldeles ljuvliga banditerna som man kan bli så trött på samtidigt som de får en att känna så mycket kärlek och glädje.
Det hjälper inte att Ava varit svårtlagd på sistone. Hon somnar i famnen, men stortjuter om man lägger ner henne och sover inte ordentligt innan jag går och lägger mig. Hon liksom väntar ut mig och sen är hon fast i en som en blodigel. Tycker jag ännu att man inte kan ge sin bebis för mycket närhet? Oh yes, men visst kan det vara tröttsamt så in i norden. Nå, så igår när Umi höll på att fjanta sig i två timmar och Ava ligger i Fs famn och liksom väntar på att jag ska gå och lägga mig så fick jag nog. Blev så sabla sur, irriterad, trött och uppgiven. Umi fick en ordentlig utskällning (yes, man är stolt efteråt...) efter vilken han snällt somnade och Ava, ja hon fick kroppen. Svårt att argumentera med en typ som inte ens är 6 månader. Kl.01.30 vaknar Ava första gången och jag ser att F ännu sitter uppe och ser på TV. Då blev jag dessutom irriterad på honom att han var uppe så sent. Hehe.
Ammade Ava ett par gånger på natten och gick en sväng till Umi när jag hörde att han ojade sig. Såklart läckte Avas blöja så kl. 05.30 fick jag byta och trots att jag gjorde det i mörkert försiktigt och ammade efteråt så att hon sku somna om så nej. När blöjan byts är det morgon. Dessutom var det vått i sängen var hon legat så hon fick ligga nästan på mig. I en timme babblade hon på och sedan spydde hon dessutom på den lilla remsan madrass vi låg på. Då gav jag upp och gick och la mig på soffan och F fick fortsätta umgås med henne. Jag hörde hur hon babblade och F snarka. Det lät ju lovande. Det tog dock inte länge tills han var tvungen att stiga upp med henne och jag kröp tillbaka i sängs. Hon somnade nog om efter segt och långvarigt vaggande.
Mina föräldrar ringde på morgonen, när vi sprängda satt och åt morgongröten. De skulle vakta min brorsson idag men de var lite förkylda och i och med att min pappa har en större operation på torsdagen så kan man inte riskera att han skulle smittas så de kom hit på kaffe istället. Umi hade förts till parken när de kom och Ava blev skiträdd för dem (va kul) men somnade snabbt så vi kunde i lugn och ro dricka kaffe och äta super goda croissanter och bröd de hade med sig. Efter kaffe och sällskap så börjar man fungera som människa igen.
Här är de två alldeles ljuvliga banditerna som man kan bli så trött på samtidigt som de får en att känna så mycket kärlek och glädje.
fredag 15 januari 2016
Parken update
Yes, idag hade det gått bra. Han var inte längre än mellan kl.09.30-11 men han hade pysslat på, byggt i snön, rutscha och inte varit för sur när de andra barnen åkt pulka. Sku så gärna veta vad han tänker om pulkorna. Han har varken haft en dålig upplevelse eller något liknande för ja, han har ju inte ens prövat denna vinter. Men nå, det är inte så farligt att inte tycka om det. Synd bara för är helt säker på att han sku digga. Men sen igen inte tvingar F mig heller att dyka bara för att han tycker det är fantastiskt. Klart han tycker det sku vara roligt att dela denna upplevelse men dykning är so not my cup of tea. Eller visst vore det lite spännande att testa men att se de där otäcka fiskarna, med enorma tänder som ju endast är ute efter att bita mig, på närhåll, nej tack.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)