Ibland säger det klick

Träffade förra veckan en finsk familj som var F's bekantas vänner som besökte Malta. De verkade trevliga så bjöd hem dem på grillparty på lördagen och yes, de visade sig vara trevligare än vi anade. Ibland säger det bara klick, mellan alla parter, vuxna som barn. Vi hade en sjukt roligt kväll och ville inte alls att den sku ta slut. Mannen for och dyka med F idag och de har hyrt en lägenhet som har simbassäng så hon bjöd mig dit med barnen. Vi hade egentligen Arts & Crafts idag så först var vi dit och sedan kastade vi oss i bilen för att fara till dem, rev av de svettiga kläderna och kasta oss i det svalkande vattnet. Så skönt! Det fungerade förrästen ypperligt med båda barnen. Umi fick en ring som han sparka runt med. Den var tillräckligt liten så han slank inte igenom. Han var så nöjd i den och sparkade från ena sidan av poolen till den andra. Duktig! Samtidigt kunde jag bada med Ava. Klart så hade min nya vän ockå ett öga på endera av barnen eftersom hennes barn är såpass duktiga simmare så de klarade sig själva, de är lite på 3 och 5.

Sedan åt vi lunch och barnen lekte. Vi hann tala ordentligt och vi konstatera att det helt enkelt sade klick. Synd så attan att de inte bor här! Men å andra sidan jätte glad med en ny vän. Kommer absolut att hålla kontakt! Lyckades hålla barnen vakna i bilen hem, fick dock picka på Ava ett par gånger i minuten, när jag märkte att huvudet börja hänga. De slocka som ljus väl hemma.

Hur somnar era småbarn?

Chattade med några vänner igår om hur våra barn somnar, alla på helt olika sätt. Någon ville somna på mammas hand, andra med mamma sittandes utanför dörren gnolandes, andra genom amning osv. De flesta kunde relatera till att när mamma är hemma så önskas hon vara på plats, trots att det inte är några problem alls då när mamma inte är hemma, men när hon är där så är hon the number one. Kan verkligen relatera till det, inte i samband med läggning men med allt annat. Umi var länge, säkert fram till 1,5 års åldern ganska likgiltig om det var mamma eller pappa som var närvarande men nuförtiden ska det minsann vara mamma. Och ja, om jag är borta så frågar han knappt efter mig och det är inga problem alls men när jag är där så gäller jag. Umi börjar på kvällen ge sträng order om att pappa laga natigröt åt Ava, mamma duscha Umi, sen salva, sen mamma god välling, mamma jätte god välling. Om F lagar vällingen vilket han alltid gjorde fram till nyligen så dricker Umi den nuförtiden enkom under hot att han inte annars får nån och ropar mamma goooood välling. Haha, det är ju inte så att jag har ett hemligt vällingsrecept.

Vad händer sen? Ja, när Ava ätit sin gröt och Umi druckit sin välling förs de till sitt rum, vi säger god natt (ibland ligger jag en stund ner i Umis säng och talar lite om dagen om Ava inte ännu ätit färdigt) och går ut. Beroende på hur trötta de är kan de ta 10 minuter eller en timme. Men de sköter liksom sig själva. Vi går in när tutten (nappen) kastats i väggen eller när Umi ännu vill gå och kissa, dricka vatten osv. Men det sköna är att man samtidigt då kan titta på TV eller datorn.

Ett säkert sömnkort, speciellt på dagen, är diskning! Yes, you heard me right. Umi tycker om när man säger att man ska gå och diska. Tror han egentligen tycker om när han hör hur man pysslar på. Gäller att ha tillräckligt med disk för det kan ta en stund. Har man bara två tallrikar och ett glas och sätter sig sedan ner i soffan kommer han och tittar på mig och säger mamma diska, umi tuti. Ja ja, då är det bara att fortsätta städa och då somnar han snabbt.

Och ja, de flyttade ju till eget rum ett par veckor sedan mitt i värsta förkylningsträsket. Men det gick bra! Fick springa en del de första nätterna men sen har de sovit djupt. Både jag och F har nog gått och kollat på dem. Först var man ovan att inte mera ha dem i rummet, sen osäker om de hade för varmt eller för kallt (de har två fläktar för deras rum är det varmaste) och man visste inte riktigt hur bra man sku höra dem genom alla fläktar, vi ha också en i vårt rum. Ava brukar dessutom inte gråta när hon vaknar på morgonen utan stå där i sängen och kolla. Hur ska man veta om hon vaknat? I natt sov jag första gången natten igenom. Så skönt! Tidigare nätter har barnen nog sovit bra men själv har man sprungit dit minst en gång. Och Ava hör man nog ändå. I ngt skede piper hon till när hon tillräckligt länge pysslat på där i sin säng.

Paradise Bay med småbarn

Trots att Mellieha har en av de största och finaste stränderna på Malta så är det kul med omväxling. Igår körde vi till Paradise Bay som också ligger här i norr. Vi hade i tankarna eftermiddags strandhäng, simning och restaurangbesök. Hur fungerade det med två små barn?

Super! Man bör dock veta att stället har en massa trappor ner till stranden så det är ett stort no-no med vagn. Som tur går Umi gärna för det blir mycket att bära på med strandleksaker, handdukar, vanliga småbarnsgrejor och för att inte glömma Ava.

Glömde ta bild när vi var på själva stranden så snodde en bild från nätet, härifrån. Stranden är inte jätte stor och det kan lätt bli fullproppat vilket vi upplevde när vi även besökte stranden under veckoslutet. Bilden nedan visar hur fullt det kan bli.

Vattnet är kristallklart och det är betydligt djupare och inte lika långgrunt som i Ghadira Bay i Mellieha. Mellieha passar småbarn som tycker om att leka i vattnet bättre men Umi är i en simfas (vi håller såklart i) så detta var nästan mer praktiskt att det genast blir djupt. Vi var där vid halv sex, simmande och lekte i en timme (det finns även en pool för dem som föredrar), klädde om oss, finns även duschar och gick sedan till restaurangen.

Maten var inte någon lyx à la lyx men min sallad var riktigt god. F och Umi åt pizza och de fick OK. Eller ja, Umi åt det mesta så det var ju bra! Åt Ava hade vi egen mat med och det fanns babymatstol.

Vi hann beskåda denna fina soledgång på vägen hem.

Detta gör vi helt klart om! Så lyckat att leka, simma och äta ute när vädret är så fantastiskt skönt på kvällen.

Planera inför resan

Om exakt tre veckor flyger jag med barnen till Finland. Vi skall vara där i 12 dagar. Ser så fram emot, ja egentligen allt, familjen, sällskapet, vänner, skogen, havet, reissumies, lax osv. Listan är lång. Är inte nervös men ser inte heller fram emot flygresan. Som tur är det direkt flyg. Inte helt lätt att resa som ensam vuxen med två barn som vid resan är precis fyllda 1 år och 2 år 4månader, men å andra sidan har jag ju vanan inne att klara mig ensam med dem båda.

Det som är intressant är vad vi ska ha med oss. Får börja gå igenom redan nu för har ingen aning vilka kläder som mera passar. Här är de ju endast i kalsonger/blöja förutom när vi går nånstans. Då tar man det tunnaste man har och ett par sandaler. Dagens sommarflicka.

Vi ska vara på lande så får ta med stövlar, regnbyxor/jacka, mjukiskläder, olika skor, tröjor, simkläder, kläder för sommarvarmt och kläder för nordiskt ruggväder. Får såklart följa med väderleksprognosen men ja, oftast behövs lite av allt. Det finns dock tvättmaskin så mycket behöver jag inte, men som sagt, lite av allt. Blir skönt att ströva runt i stövlar och tjock tröja. Insåg att Umi inte har några passande skor förutom sandaler och stövlar så får kanske inhandla ett par lenkkare innan resan. Annars kan barnen dessutom låna varandras kläder så man kan klara sig med ett par tunnare tröjor och ett par tjockare. Umi vill ibland med våld ha på sig Avas kläder och då får han det. Han ser ganska gullig ut i lite för korta ljusröda leggings men visst ska han få ha dem om han vill. Han försökte oxo klämma foten in i hennes sandaler och skrek förtvivlat när det inte gick.

F hänger redan läpp när han tänker på att vi skall iväg. Urtråkigt tycker han. Vi är inte speciellt vana att vara ifrån varandra så han tycker 12 dagar känns som en evighet.

Nya rutiner

Vi brukar ofta vara nånstans en sväng på eftermiddagen och komma hem vid kl.18 och börja laga mat. Ava matas undertiden den andra kockar. Sen får hon också sitta vid bordet när vi andra äter. Om Umi inte äter samma mat som vi, vilket han oftast gör, så får Ava och Umi äta tillsammans. Men nu är det för varmt att gå ut vid fyra, till och med innan klockan fem så nu har vi lite fått ändra våra rutiner. Nu har jag lagat maten färdigt (F har kommit hem just vid klockan sex) samtidigt som barnen strider över samma leksak, Ava hänger i mitt ben (hon har varit mammig och famning de senaste dagarna säkert pga två nya tänder) och det råder full kaos. Det har varit svettigt värre men just innan klockan fem gassar solen i trädgården och det är förbaskat hett. Så nu klockan sex äter vi alla och sen har vi gått ut. Så skönt!

Vädret är perfekt då, varmt och skönt men inte hett. En dag var vi till stranden och kom hem vid åtta. Ava hade vart lite gnällig hela dagen och helt svettig. När hon doppades ner i det fantastiskt sköna havet så såg man riktigt hur lättad och hur skönt hon tyckte det var. En annan kväll var vi i café-lekparken var vi träffa vänners vänner och där var fullt med folk. Umi lekte som en galning med alla barn och var så glad. Han sprang och sprang, måste ha tyckt det var urskönt att inte bli sådär kanon svettig, fast svettig blev han ändå men inte på samma sätt. Igår gick vi på en längre hundpromenad, alla tillsammans, Ximas fördelsedag till ära.

De dagar F kommer tidigare så är det inte lika hektiskt vid matlagningen för då kan den andra ju underhålla barnen men de är tokrastlösa femtiden och det gör ju inte det bättre att det är +32C inne.

Ikväll skall vi till Paradise Bay var vi planerar strandhäng och simning kombinerat med restaurangbesök. Hoppas det blir lyckat. Umi är i allafall väldigt motiverad. Han sprang till sängs för sin tupplur och sa tuti, sen pappa komma motorcykel, sen stranden, simma, mamma sandkaka, seeeen pizza. Verkar ju lovande!

Parkerarens dröm!

Vill man riktigt pröva sitt parkerings tålamod så rekommenderar jag starkt att köra till Mater Dei sjukhuset. De gånger jag kört dit tidigare har vi snurrat runt i en kvart och till sist parkerat på personalens parkering. Beklagar för det, måst ju vara skit irriterande för dem. Idag fanns där både parkeringsvakter och polis som frågade ifall jag jobbade på sjukhuset. Borde säkert ha pekat på barnen och sagt yes in child care men så gör man ju helt enkelt inte. Blev hänvisad till parkeringshuset. Fina grejor tänkte jag. Dumt nog hade jag tidigare helt missat detta strålande parkeringshus.

Det var fyra våningar mayhem. Femtiotusen bilar som alla snurra runt och sökte en plats, folk som kasta sig på dem som kom ut från hisset för att få deras plats, bilar som var dubbelparkerade, kan bara önska att de kände varandra och skulle hem samtidigt men något säger mig att det säkert inte var så, och bilar längs med kanterna, i svängarna, i tunneln till nästa våning, ja överallt. Efter 25 minuters (!) snurrande insåg jag att jag bara måst parkera för vår tid är nu. Lämnade bilen som alla andra, totalt förbjudet, mitt i smeten men ändå så att ingen var blockerad av mig.

Vi kom en kvart försenade (jag som just igår sa att vi aldrig är sena...) men ingen brydde sig, förståss. Det är ju Malta after all. Senast fick vi vänta i en och en halv timme på läkaren så detta att vi var lite sena var absolut ingen fara.

Vill du få ut bilen från parkeringshuset så måst du betala exakta summan. Mitt besök blev och kosta 1,65e och jag försökte betala med en 2 euro men genast började maskinen blinka, overload, pay exact sum, jahas, som tur hade jag en massa mynt så det var bara att börja mata in.

Tre människor kastade sig på mig när vi steg ut från hissen. Två var skeptiska till min plats men en viftade av förtjusning och tacka mig som att jag vore jesus själv.

Klappa sig själv på axeln!

Tror många föräldrar är bra på självkritik. Har man månne för kort stubin, eländigt tålamod, leker man tillräckligt, är maten man serverar tillräckligt hälsosam osv osv vilket ju kan vara bra att ibland fundera över men man får inte glömma att klappa sig själv på axeln.

Vet ni vad, jag är jätte duktig på att få oss iväg, varje morgon, och vi är aldrig sena! Oftast har vi inte ens en tidpunkt att hålla men när vi har så är vi där. Jag vet precis hur länge allt tar på morgonen och jag har alltid c.15 min extra tid för diverse oplanerade situationer. Jag hittar på något varje dag med barnen och det är jag stolt och glad över. Det kan vara en tur till café-lekparken, en träff med en vän, eller som igår gick vi på arts & craft klass. Det var förövrigt så lyckat. Vi går en gång i veckan och Umi sitter helt stilla koncentrerat och pysslar på! Hade inte alls räknat med det. På något sätt har jag stämplat honom som den aktiva och lite missat detta med pyssel, kanske för att jag själv är mer den aktiva typen än pysslaren. Nu har vi dock blivit bättre på det och Umi sitter ofta med papper och pennor vid bordet.

Umis mästerverk från gårdagens klass och Avas till höger. Så gulligt!

Idag var vi till The President's Kitchen Garden var vi kunde leka, dricka kaffe, äta glass och ströva runt. Var dock inte så jätte länge för det var så himla varmt. Både Umi och jag var helt genomsvettiga. Jag mest för att jag skuffar, bär, fixar, springer efter och Umi för att han inte hålls stilla en sekund. Men roligt var det!

Visst tar det ibland emot att fara till nya ställen ensam med barnen, mycket roligare när F är med, men å andra sidan tvingar det mig att ta mig själv i kragen och bara fara. Vi har utforskat massor tillsammans, barnen och jag.

Så ja, jag är duktig att få oss iväg! Alla är vi bra på något.

Hur gick det med hälsokuren?

Jag skrev i april att jag funderade göra någon form av hälsokur. Inlägget hittar ni här. Hur gick det då, så här 3 månader senare! Alltså bra! Jag skrev upp vad jag åt i nästan en månad. Det att jag skrev upp gjorde att jag lättare sa, äh nej, detta är onödigt, jag behöver faktiskt inte 4 bitar choklad just nu bara för att barnen somnat siesta utan jag tar dem helre på kvällen. Och jag insåg att en större smörgås på morgonen räckte, behöver inte två av ren vana. Jag uteslöt absolut ingenting men åt mer medvetet och färre ostsmörgåsar. På en månad, eller redan innan en vecka, blev jag av med degigheten och svullnaden och som bonus -2,5 kg. När vi hade gäster skippade jag att skriva upp och gick upp ett kilo men tappade det snabbt efter. Jag slutade även skriva upp vad jag åt för ville inte att det sku bli för stor fokus på det hela men vikten har hållits nere, dessa -2,5 kg. Har varit jätte nöjd och känt mig hemma med kroppen. Du och jag, kompis!

Nu måst jag medge att eftersom jag tillät mig allt så tog jag ofta EN bit choko med kaffe på dagen, men denna bit blev plötsligt mer än en, utan att jag ens märkte (för jag skrev ju inte mera upp), så trots att vikten hållits så känner jag mig lite svullen igen. Kan inte skylla enkom på chokladen men det har faktiskt blivit lite väl mycket choklad på sistone så, så som jag sa, allt med måtta, även chokladen, så nu får jag ta mig själv i kragen igen.

Min älskade familj!

Kan inte klaga på vädret precis

Hittade en pool

Det är svårare än man kunde tro att hitta en pool vart man kan gå och simma eller slöa för dagen. Alla hotell har ju en men icke-gäster är ofta inte super välkomna eller sen svindyrt. Sen finns det flera restauranger vid havet som har pool, kallas Lido, men har förstått att alla inte välkomnar småbarn (ingen säker info om detta stämmer och har inte dubbelkollat faktan vilket man ju borde göra före man uttalar sig). Min kompis Linda tipsade dock om denna club vilken vi besökte idag tillsammans med henne och bebin.

Fotot från hemsidan, här

Det var ju super! Kostade 9e per vuxen, barnen gratis, och de hade en enorm pool och en barnpool i vilken Umi kunde gå, hade vattnet till hakan men kunde ändå gå. Både Umi och Ava stornjöt i vattnet och där emellan hade vi solbäddar med parasoll. Vi hann med en kaffe och massa simmande under två timmar. Kunde ha stannat längre men det blev lunch och siesta dags. Ava kunde ju ha sovit där i vagnen men för Umis skull kändes det skönt att komma hem. Han sover i snitt ett par timmar på dagen och humöret är så mycket bättre när han får sova ordentligt. Vattnet var förövrigt saltvatten vilket ju är perfekt för både min och Umis hy. Helt prima alltså!

Så glad att vi hitta detta ställe! De har dessutom simlektioner som vi funderar skicka Umi på, eller ja, att F skulle gå med honom efter jobbet någon dag i veckan. Att simma är ju inte bara roligt och svalkande utan oxo livsviktigt att lära sig. Är jätte glad om barnen både trivs och vänjer sig vara i vatten. Får nog lov att ta membership till detta ställe så kan man gå oftare, även ett kortare pass på eftermiddagen under de riktigt heta dagarna.

När det lätt blir orättvist

Föreställ er situationen att du står och diskar, barnen pysslar på med sitt, man hör hur Ava börjar skrika till och ser Umi skuffa henne så att hon faller och börjar gråta. Vad gör man, ja man grälar på Umi, och säger att han inte får skuffa. Men vad hände egentligen? Eller rätt ofta i alla fall. Umi tycker om att sitta ner och bläddra i böcker eller leka med sin tågbana. Trots att Ava har varit hur nöjd som helst med en annan leksak så skall hon alltid, utan undantag, gå efter vad Umi har. Ibland vänder han ryggen och fortsätter, ibland säger han Avas tur sen Umis tur och de leker så fint tillsammans, men ibland blir han skit irriterad när hon river i hans bok/tåg. Det är oftast just då man vänder sig när ljudnivån ökar och ser hur han i ren frustration skuffar henne. Men tänk själv hur roligt det är när du sitter och läser eller knapprar på din telefon och någon alltid kommer och slår den från din hand. Irriterande? Javisst! Klart han inte behöver skuffa men det är ju inte så att de kan resonera med varandra. Och hon biter och river i hans hår när hon inte får vad hon vill, så hon är minsann inget bättre. Hjälper inte heller att säga/tänka att Ava är baby, hon förstår inte för vet ni, visst förstår hon. Hon förstår mycket mer än man anar och kommer att segla lång på baby-kortet. Hon blir mycket förnärmad när man säger nej! sådär med hög röst. Hon iakktar en några sekunder och börjar man inte le så börjar undreläppen darra och sen kommer gråten, trots att man bara höjt rösten och sagt nej, för att hon rivit en i håret eller slagit en i ansiktet så att brillorna strittat.

Så ja, gäller nog att se över sitt egna beteende så att det inte blir orättvist! Visst är Umi busig, till och med jätte busig, men det är nog även Ava. Jag försöker att helt enkelt gräla på dem båda. Oftast vet man inte ändå vem som var skyldig, så kanske det blir mer rättvist så, i längden. Ideal så grälar man förstås ju inte alls men förstår inte riktigt hur det sku funkka.  Mina dagar består av nej, dra inte, skrik inte, kasta inte, slå inte, nu är det Umis tur sen Avas tur, försiktigt (!!) osv osv.