Trädgården - en bildbomb

Här kommer en massa bilder på trädgården, kul att se hur den ändras i och med klimatet och att vi lite fixar. Hade tänkt att det var fint att lämna lite vild klöver runt palmträden men trots att jag vattnar så torkar det bort. Idag var det +30C i skuggan så inte konstigt att kaktusar och palmträd trivs men inte mycket annat. Nu är det ju bara i mitten på april så varmt lär det ju nog bli. Man märkte att det var varmt när tvätten som hängde ute torkade på en kvart!

 

 

 

Vilket semesterväder!

Mina föräldrar som åker hem ikväll fick det finaste semestervädret man kan önska sig de två sista dagarna. Solen gassar, +23C, klarblå himmel och en perfekt liten bris. Vad har vi gjort då? Ja, vi har njutit av stranden och det har varit så roligt! Några timmar på förmiddagen har vi lekt, druckit kaffe, simmat, byggt sandkakor, ätit kex, tittat på folk och haft det lite sabla skönt. Umi har varit en riktig arbetsledare med helt klara visioner vem som ska göra vad. Hah!

 

Den stora stranden i Mellieha som är alldeles fantastiskt fin lär bli helt för packad under högsäsongen och när temperaturen kan vara +35C eller mer så blir det kanske inte så många stranddagar med en bebis och en tvååring så det gäller att njuta nu. Har också varit stor hjälp för mig att lära mig och få rutiner hur jag kunde göra om jag ensam går till stranden med barnen. Umi springer som tur inte rakt ut i vattnet så det gör ju det hela lättare men om man hamnar springa efter honom så får Ava hänga med och då blir ju väskorna ovaktade (jag menar nu inte att Ava kvaliciferas som en väskvaktare) och lämnar man inte väskorna så kan man ju inte gå i vattnet, ja ja, allt möjligt att fundera på. Ett par bonus bilder på Ava för hon är ju bara för gullig.

 

Hursomhaver har det varit super med mina föräldrar och tycker det är astråkigt att de åker hem idag, fast man måst se på det positiva att de kom, att det var lyckat och att de gärna kommer igen.

Mamma, flavor of the month!

När båda barnen ropar Mamma ikapp, non stop, känner man sig minsann älskad och rätt så trött mellan verserna. Båda trivs som tur bra med F så när det är bara vi så är det sällan några problem trots att Umis nya grej är att Mamma ska vara där när han vaknar, inte pappa, och inte mommo eller affa. Bara mamma som duger, likaså att lyfta ner från bilstolen. Tänk om någon annan ens försöker, herregud va grymt. Han leker dock mer än gärna med mommo och affa, kastar boll, promenerar runt, bygger sandkakor osv. Ava får numera också matas och bäras på, sålänge den där mamman finns i sikt. Hon hojtar i högan sky mamma! non stop så att mamman bara inte ska glömma henne. Det är svårt att missa eftersom ropen är väldigt tydliga och höga. Mamma glömmer nog inte!

Vilken fantastisk söndag!

Den började dock surt. Jag hade sovit mycket dåligt och var jätte trött och hängig, för att inte nämna sur. Gick dock och la mig igen när F stigit upp och trots att jag inte somnade om så gjorde en timme susen, att bara ligga och dra sig. När Umi vaknat samlades hela familjen i sängen. Så skönt att bara softa i pyjamas. Sen åkte vi och min mamma iväg på jordgubbsfestival som hålls varje år. Visst inte riktigt vad vi skulle förvänta oss. Vi hade ganska tur med parkering och kom riktigt nära själva området. Sedan dalla vi runt, smaka på olika jordgubbsrelaterade godsaker och njöt av att titta på folk. Bra stämmning helt enkelt.

 

Ava blev snabbt upgradad i vagnen och Umi fick gå. Det fungerade super bra. Han höll hårt i handen när där var så mycket folk. Otroligt väder, riktigt varmt i solen men svinkallt när solen gick bakom moln, ja sådär typisk nordisk sensommar.

Efter några timmar plockade vi upp min pappa. På vägen slank jag in i en liten matbutik för tanken var att vi skulle testa grillen F hållit på att bygga av stenblocken i vår trädgård. Lite last minut att hitta grillbart men det hade helt enkelt inte blivit av att planera på förhand. Hittade lite korv, stora paprikor, en aubergine och tänkte äh, det blir vad det blir. Men det blev ju så jäkla bra.

När barnen somnat så satt vi ner oss vid vårt "nya" trädgårdsmöblemang med ett välkylt glas vittvin och grillmaten. Den blev super lyckad. Korven var förvånandsvärt god, paprikorna var goda och likaså auberginen. Jag som sovit dålig blev helt fnittrig av två små glas vin. Fnittrigheten gick dock över med kaffe och en portion vaniljglass med jordgubbar. Vilken lyx lunch alltså.

Var ganska kyligt i skuggan så efterrätten avnjöts i solen. Så himla skönt. Barnen vaknade en stund efter att mina föräldrar gått till hotellet och då gick jag på en längre hundpromenad, ensam. Vinden blåste och jag såg inte en kotte på vägen. Kvällen gick rätt fredligt till och när barnen somnat kom jag ihåg tvätten som hängde på tork och när jag gick efter den möttes jag av en vacker stjärnhimmel. Kände riktigt hur denna dag fyllt på energiresurserna och nu känner jag mig redo för en ny vecka.

Bjuder på lite bonusbilder från tidigare dagar. Min mamma som kastar boll med Umi och Ava som äntligen börjat känna sig trygg med mina föräldrar. De kan nu både bära på och mata henne, något som var helt otänkbart den första veckan. Till sist ännu Ava som nu konstant står, och är så himla glad över det. Hittade henne också klockan fyra på morgonen stående i sängen.

     

Party pinglan hälsar från sängbottnet

Här ligger jag under täcket, redo att kasta mig in i djup sömn, en lördag kväll och klockan är kvart i tio. Samma faktiskt fredag kväll. Ava har inte ännu hiffat konceptet sovmorgon så bäst att gå och sova i tid. Är så himla trött, så att telefonen snart faller i pannan. Märker nog på kvällströttheten att F börjat jobba och att vi inte mer är två vuxna om dagarna, trots att jag ju nu har haft enorm hjälp och sällskap av mina föräldrar som är här. Båda barnen, till och med Umi, har dock varit extremt mammiga så mycket "egentid" bli det inte. Att komma ut ensam på en hundpromenad är lyx à la lyx. Fast egentligen saknar jag inte att vara ensam utan det är paus från den höga ljudnivån som är skönt. Det skriks, sjungs, gråts, och återigen skriks i ett och det är påfrestande. Nu ska jag njuta av tystnaden och joina de små snarkningarna. Det är nog något av det bästa, att ligga o lyssna på små snarkningarna och grymtande.

Ava kryper!

Ikväll knäckte hon koden - sådär på riktigt. Hon är 8 1/2 mån. Hon har förflyttat sig snabbt på diverse sätt men ikväll innan läggningsdags så kröp hon, så där på riktigt, flera meter. Hon står ju också, men ganska så vingligt, och hon har svårt med att finna platser var hon kan dra sig upp. I spjällsängen fungerar det allra bäst, men att sätta sig kan hon inte, så sedan står hon där och vrålar.

Någon vecka sedan såg det ut såhär:

 

Ikväll såg det ut så här när mademoiselle stack iväg efter strumpan. Måst vara så befriande när pusselbitarna faller på sin plats och man kommer framåt. Nu blir det, ännu mer, liv i luckan hemma hos oss. Måst sätta en bjällra på henne, som kor har, så jag hör var hon är, hehe. 

Vad vi håller på med i bilder

Här är allt från riktigt varmt strandväder till kallt och regnigt, och allt däremellan. Oberoende av vädret så njuter jag stort av att ha mina föräldrar här. Det är så enkelt och kravlöst. Alla kan göra vad de vill, samtidigt som alla trivs tillsammans. Fs jobb har börjat ordentligt så han har haft långa dagar. Vi andra har varit på stranden. Vi har alla ätit på restaurang. Vi har lagat luncher och middagar hos oss. Vi har promenerat. Vi har slöat och umgåtts. Vi har besökt lekparker och matbutiker. Vi har yrat med bil i Sliema och inte hittat den butik vi sökte. Vi har ätit utsökta jordgubbar med glass. Allra mest har vi bara varit, tillsammans. De första bilderna snodde jag från min pappa.

      

Vad heter ditt hus?

De flesta hus har ett namn här på Malta. Både när F var och ansökte om sitt ID kort och när jag var i posten efter ett paket så frågades det vad vårt hus heter. På postkontoret menade de att någonting inte stämde:
- Här saknas ju namn
- Men där står ju mitt namn
- Nej, men vid adressen
- Men där står ju numret och gatan
- Nej, men HUSETS namn, vad heter huset?

Jahaa, ok! Och sant så sant att nästan alla hus har namn "The sunny side" eller "Rita's crib" typ. Vårt hus har inte namnet snyggt graverat på en skylt vid ingången men killen på ID kontoret kunde kolla i systemet och informera F vad vår del av huset heter. Obs, inte samma namn som husets övredel, var Philippe bor. Tycker det är rätt charmigt och gulligt alla dessa namn.

Nya vänner

Har fått nya vänner här och tamme tusen va bra det känns. Var förra veckan på en playdate och blev bjuden på grillfest. Det var så kul! De flesta var svenskar men där var även en brit och en italienska, och då F och jag (och barnen såklart). Nu blir det playdate igen i helgen! Så kul att ha något att se fram emot och att helt enkelt ha vänner att träffa. Gör oss alla gott!

8 månaders separationsångest

Jag trodde Ava redan hade slutat främja, men nej, det har hon verkligen inte. Eller, ja hon är riktigt nöjd runt nya människor och mycket action så länge hon får vara i min eller Fs famn. Sedan vi kom till Malta har ingen annan heller försökt hålla henne i famnen (insåg inte detta innan nu) så upplevde det som att hon slutat främja för hon var glad och log, men inser ju nu att hon hela tiden varit tryggt hos oss. Nu när mina föräldrar är här så märker man det starkt. När de försöker hålla henne i famnen så skriker hon riktigt hysteriskt med sina gällaste skrik så att alla blir halvdöva. Den längsta gången jag var ur synfältet var när jag hängde upp tvätten och fasen va det skar i hjärtat. Ush. Trots att man vet att hon ju har alla förutsättingar att ha det bra, så känner hon sig helt enkelt inte trygg eller är rädd att tas ifrån mig, eller ja, gud vet vad hon tänker. Efter fyra dagar tillsammans har det egentligen inte alls blivit bättre. Hon är glad att se mommo & affa och leker gärna, men inte för nära och definitivt inte utan mig i sikt. Det är ju förståss synd att det är så men alla förstår att detta är en fas som mycket annat och nu är det helt enkelt så. Mina föräldrar hade tänkt att de kunde barnvakta någon gång om vi ville utföra ärenden eller gå ut och äta, men det kommer helt enkelt inte att gå. Det är faktiskt helt OK det också, huvudsaken är ju förståss att umgås alla tillsammans och det gör vi och har himla skönt. Vill inte alls tänka på att de åker hem om en vecka.

Umi är som tur så jätte glad att ha dem här. Han vill sitta riktigt nära och läsa böcker med affa, bygga duplo med mommo eller bara gå runt och hålla i handen. Här besökte vi Mdina igår. Jätte intressant och super med lite turistande en mulen och blåsig dag.

En gräshoppa i ansiktet

Idag lade jag gardiner som hängt ute och luftas i tvättmaskinen och just när jag klämmer in dem så hoppar det ur tvättmaskinen en 10 centimeters gräshoppa rakt i ansiktet på mig. Trots att jag egentligen inte har något emot gräshoppar så vill man ju inte sådär hiskeligt gärna ha en i ansiktet och dessutom skrämde den ju nästan livet av mig. Det var det sista jag väntade mig. Har vanan inne att skaka på skor och kasta en extra blick in i grötpaketet osv trots att vi inte här ännu haft några kräkinvasioner men att det flyger insekter från tvättmaskinen kändes rätt oväntat.

Det funna trädgårdsmöblemanget

Vi plockade ju här om dagen upp ett trädgårdsmöblemang som någon lämnat på gatan i våra kvarter. Det är så himla fint! Slitet och en bit saknas men perfekt för oss! Här ser ni min mamma som hjälpte oss sätta det på plats. Det var just så idylliskt som det ser ut. Barnen sov efter en massa lek ute, solen smekte kinderna medan en varm bris fläktade nacken, och vi hade både fisk och kaffe i magen. Just en sån dag som man senare kommer ihåg.