Eftermiddagspromenader

Vi går på family outings hela högen, inklusive Xima, varje eftermiddag. Vi har hittat ett ställe var det sällan finns några människor, i alla fall nu innan säsongen börjar, var det finns lite grönt, lite sten och strand. Xima kan springa löst så hon är lycklig, Umi traskar runt medan Ava ofta tar sig en tupplur i bärselen.

         

         

Plus några bonusbilder från "vår" lekpark.

            

Fuktigt och kallt inne

Ute skiner solen och det är +18 grader. De senaste dagarna har dock även fört med sig regn och därav även fukt och frusna kroppar. Det blir så himla kallt inne när det regnar och blåser ute. Handdukarna torkar inte riktigt ordentligt och golvet är svinkallt. Vi var ju dock förbereda på detta så vi har ordentliga tofflor, varma tröjor osv men på kvällen när man är dessutom är lite småtrött så blir man helt genomfrusen. På dagen får man gå ut och värma sig och det är så varmt och skönt.

Umi som dreglar som en bägare som rinner över har genomvåt dyna. Vi hänger den på tork varje dag men vår balkong är inte i direkt solljus så har känslan att den aldrig blir riktigt ordentligt torr. Mysigt värre.

Där kom det - Mamma!

Med den pipigaste rösten man kan föreställa sig säger Ava "Mamma". Hon sa det för första gången idag och har sedan sagt det hela dagen. Mamma hjärtat smälter. Det är fruktansvärt gulligt och väldigt underhållande hur hon sänker rösten med flera toner och säger "baba" och sedan höjer rösten till ett litet pip "mamma". Måst försöka fånga det på video.

Kommer månne grejorna?

Nästa veckas måndag eller tisdag flyttar vi in och grejorna som vi skickat från Finland borde, med betoning på borde, komma samtidigt. Vi har dock hamnat lite i en knepigt situation med flyttfirman vilket jag antar att är ganska vanligt. De vill ha betalt allt, innan vi har någon form av garanti att grejorna är på väg eller närmar sig Malta. När vi meddelade att vi betalar 20% nu och resten när vi har varorna, enligt vanlig princip, så meddelade de kallt att då lägger de våra grejor i förvar, nånstans, vilket vi dessutom får betala för. Say what? Det är ju alltså utpressning! Jävla skit firma! Vi förhandlade av och an under några dagar men de vägrar kallt. Nå, till sist var det bara att inse att vi inte har något val än att betala och nu bara hoppas att våra grejor kommer och inte säljs som bäst på någon marknad i Turkiet.

Man blir ju troende på kuppen

Här om dagen kände jag mig lite smått trött och lättirriterad. Svor till F att om barnen nu somnar, samtidigt, och sover minst en två timmars tupplur så lovar jag att jag närmar mig att tro på gud. Han skratta skitigt men barnen de sov i två timmar och jag med. Han undra senare hur många steg jag har tills jag blir troende och eftersom jag inte hör till kyrkan och ser på mig själv som en inbiten ateist så handlar det väl om ganska många, men step by step. Finns en möjlighet att jag även muttrade något om att skicka min son till nunnorna så länge han bara somnar. Nu finns det faktiskt en realistiskt chans att detta sker, herregud, är detta ett tecken? Ja, orsaken är dock lite mer praktiskt. Det finns väldigt få "dagisar" för under 3 åringar var Umi kunde gå några timmar några dagar i veckan här i Mellieha men nunnorna erbjuder precis detta. Känns ju onekligen lite främmande men ja, kanske man kan testa?!

Ett veckoslut i bilder

               

På lördagskvällen gick vi ut och äta. Tänkte att vi beställer en pizza från barnmenyn åt Umi, trots att han hittills alltid bara gnagat på mina kanter. Vi blev mäkta förvånade när pizzan kom för den var lika stor som en vuxen pizza, haha, dessutom var de tjockbottnade så vi hade nu pizza för en hel armé. Umi åt dock fint från sin pizza och hem tog vi en låda full. Ava är i det skede att hon hålls underhållen med en brödbit hur länge som hellst så det gick på alla sätt och vis bra. 

Söndagen börja med lekparken följt av en tur till torget i Mellieha var scouterna patrullera och det visades upp gamla klassiska tyska bilar. Det var +18 grader och ingen vind så det var riktigt varmt. Folk var lite smått uppklädda söndagen, eller kanske kyrkan, i ära och det var allmänt gemytligt.

Efter att barnen sovit en lång tupplur åkte vi hela familjen till Armier Bay var en massa malteser picknickade och var det finns små sommar beachstugor. 

Påväg mot shortcut över en stenmur... med vagn, barn och hund.

Någon form av vardagsrutin

Tog några dagar för oss att återhämta oss från resan och hela flyttrumban som pågått i några veckor. De första dagarna körde vi hit och dit så barnen sov ofta i bilen och vi missa lite ordentliga tupplurer. Det märktes speciellt på Umi som tydligen var ganska trött och behövde lite mer sömn så han gick lätt på övervarv vilket var tröttsamt för hela familjen. Nu har vi varit lite mer noga med att komma hem till c.kl 12-13 tiden så att han kan sova i sängen och tycker man redan kan se en ändring på humöret. Barnen vaknar tidigt, vid kl.06, efter att vi hade några månader av långa sovmornar, dvs till kl.09 varje dag! Tidigt stör inte mig alls så länge alla sovit gott hela natten. Efter morgonrutinen har vi nu så gott som varje dag gått till lekparken här i Mellieha som har café. Idag var det kul för i och med att det är lördag så var där en massa barn. Under tiden vi är i parken och dricker kaffe så sover Ava alltid. Fungerande koncept helt enkelt. Idag när hon vaknat fick hon gunga, det var popp!

Vi tog huset!

Är huset nytt och modert? Nej? Ljudisolerat mellan rummen? Nej! Stort med gästrum? Nej! Nytt kök? Nej! Nytt badrum? Nej! Moderna klädskåp? Nej! Havsutsikt? Nej! Men är det vårt? Ja! Vi såg oss helt enkelt bo i huset. Slitet och så men mysigt och verkligen en fin trädgård. Inte kanske så jätte baby friendly egentligen med kaktusar, stenblock, lite trappsteg här som där, men med plommon och fikon träd, palmer osv. Det som vi inte betalar i förmedelningsavgift och hög hyra kan vi istället sätta på att piffa upp stället.

Igårkväll gick vi och se huset på nytt med Xima och de tyckte hon var en verkligt fin hund så det känns också bra. De undra till och med om vi hade en likadan på lager åt dem, hehe.

Ut på husjakt

Vi har fått hum om ett litet hus med en stor trädgård. Vi har dock fått ganska delad information om huset så blir kul att äntligen se det idag. Alla som bott i det har trivats (det är via F's vänner som tidigare bott på Malta och i huset i fem år) men alla påpekar att det är litet, ganska slitet men har en trädgård to die for vilket är super ovanligt här, ifall man inte vill punga ut med en förmögenhet. Nu visar det sig också att huset består av två lägenheter (vilket ingen nämnt innan) men att de andra inte har tillgång till trädgården. Myggor har också tagits upp som ett problem för allt gråvatten går ut i trädgården, vilket ju inte låter så himla fantastiskt. Sen igen finns det myggnät vid alla fönster så problemet är enkom i trädgården på kvällen. Ok det kan man ju leva med och kanske man kan åtgärda gråvattnet på något vänster?!

Vi hade hoppas på att se huset genast när vi landa så att vi sedan kunde se annat men det gick inte att fixa så today is the day. Blev dock rekommenderade att också gå och kolla med en agent på annat så att vi helt enkelt får en överblick vad man kunde få för vår budget. Träffade agenten idag och han sa som alla andra att en grön trädgård är svår atta hitta (om man inte vill betala massa mer än vad vi vill). Sedan får man nog lätt tag i terasser eller yards som ofta är en liten innergård i cement. Nå, våra kriterier är antingen ett litet hus med trädgård eller sedan en större lägenhet med hiss. Hiss är helt a och o för oss i och med att jag kommer att vara ganska mycket ensam med barnen och hunden. Barnvagnar kan sällan lämnas nere så det känns helt omöjligt att bära på 2 barn, en vagn plus då hunden. Eller ja hunden ska ju inte bäras på men Umi går inte ännu själv ner för trappor och Ava väger som en sumobrottare så ja, ni fattar.

Hur som haver ska vi om en timme se huset och imorgon kl.10 har vi date med agenten som ska visa oss det som finns i Mellieha området. Låter kanske fancy med agent men det är så det fungerar här. Det som också är intressant att alla bostadsförmedlare har tillgång till samma objekt så ingen idé egentligen att testa olika firmor. Gäller att hitta en som lyssnar på ens behov och förstår vad man söker. Som pricket på iet har vi ju också hund vilket ganska många hyresvärdar inte vill ha. Till den 14.3 har vi dock på oss att hitta något och som alla påpekar är det den bästa tiden på året i och med att säsongen inte ännu kommit igång.

It's a dog's life - Malta edition

Klämde in barnen, vagnen och Xima in i den lilla hyresbilen vi har. Tänkte att nu tamme tusen ska vi minsann skaffa fram lite grönt och strand åt hunden. Både lyckades. Såg en skylt för ett natur reservat så följde staketet på utsidan längs med en stig. Vi kunde höra några djur bröla i bakgrunden och en kanin skutta framför oss. Fortsatte sedan promenaden längs med stranden var Xima fick springa fritt. Denna årstid fanns det inte en själ så man stör åtminstone ingen. Xima sprang av och an och tog sig även ett litet dopp. Barnen hurra på när Xima sprang så att sanden flög i ögonen och vattnet stritta. Efter en och en halv timme börja det bli mörkt och det var middagstid. Idag var det betydligt kallare och vinden var kylig så nu fick vi användning av jackorna vi har med oss. Som vanligt bjuds det på suddiga vardagsbilder. 

Elektrikern på besök två gånger på en dag - ljuva vardag

Vi bor i samma lägenhet som vi gjorde förra året. Den har allt som vi behöver, fulltutrustad med kök, 2 sovrum, plats för oss att röra oss, wifi och dessutom är den fin, fräsch och billig. Förra gången brann propparna när man hade för många elektriska apparater på på samma gång. Kan förstå att de flyger om man har värmeelement, ugnen och alla plattor på. Men nu så strittar de när man har två plattor på, yes, inget annat, vilket ju inte är så där himla praktiskt när man lagar mat åt hungriga barn, och föräldrar för den delen. Vid varje måltid har vi fått springa upp och ner för trapporna för att slå allt på igen. Det håller en minut eller 3 men sen hörs det poff och allt blir mörkt. Ägarna är dock himla trevliga och fixade en elektriker på plats på direkten. Han pilla på något och det fungerade en stund men vid middagen så stritta de igen. Samma sak vid morgongröten. Nu är elektriken här igen med nya ideer vad som kunde åtgärdas. Ny dag, nya tag! Påminner mig lite om vår vardag i Gabon. Alltid lite små problem med el, vatten, internet och sånt. Lite hemtrevligt med andra ord.

Flytta till Malta - Framme

Resan börja just sådär kaotiskt som de gör. Hunden som väger 32 kg med boxen har Lufthansa i misstag boka in i kabinen, vilket ju givetvis inte går, och de vägrar ändra detta innan man får en skriftlig OK från Air Malta, var hunden var bokad helt rätt. Fick ringa Air Malta, först Customer service, sen Cargo och sen igen Customer service. Air Malta fatta inget. De sa att på biljetten står det ju att hunden är OK, att vad är problemet men för Lufthansa dög detta inte. Great, dessutom var de helt omöjliga. Nå vi var ju i god tid på flygfältet men vi hade ju tänkt äta i lugn och ro och att Umi sku få leka av sig. Nå det blev ju sen bara pannkaka trots att vi till sist fick hunden med på flyget (dock vägra Lufthansa checka in den hela vägen utan vi fick ta ut den i Frankfurt och köa med alla andra resenärer för att checka in den igen). Umi gick på övervarv när vi till sist gick genom security checken. Hade en smörgås med åt honom som han nog åt några små bitar av men han hade ju fått vänta i vagnen under hela denna hund kaos så han var astrött, hade spring i benen, var hungrig och dessutom var det genast tid att gå in på flyget. Hur sluta detta? Ja med en c.30min raseriutbrott av den värsta sorten vid gaten var alla stod och väntade på att få gå in. Till och med de som hade medlidande blick till en början såg rätt trötta ut på slutet. Det kan jag förstå. Själva var vi helt svettiga. Han sparka, slog, skrek, grät, vråla, kasta sig på marken osv. Hjälpte inte att bära, tala lugnt, föra bort, lura med annan aktivitet, ja allt. Till sist lyckades jag efter hundra slag i ansiktet (hans slag mot mig alltså) få honom i låsgrepp i famnen var han somna av rena uttmattningen just när vi gick in i flyget. Alla såg lättade ut. Svetten rann längs med ryggen. Han vakna nog 10 minuter senare men var hela flyget på strålande humör. Avas första flygresa gick ocså super. Hon lekte lite, åt lite och sov resten.

I Frankfurt gick det då inte riktigt som planerat på grund av Xima. Måst först förklara att man alltid måst själv ta ut hunden från första flyget och sedan checka den in på nästa (när det handlar om hundar som inte ryms in i kabinen). Tycker detta är super för då har man ju koll på hunden, att den mår bra, att den får vatten, att den kommer ut och sträcka på benen osv. Men i Frankfurt finns en animal lounge och har hunden mer än ett par timmars transit så går den automatiskt dit. Först tyckte vi inte om iden men insåg ju att nog är det ju lättare egentligen eftersom vi har 4,5 t och då kan vi vara i lekrum osv. Nå på grund av Lufthansas misstag så måste vi ju vara på "utsidan" med Xima, för hon sku ju checkas in i igen och detta var endast möjligt at göra när check-innen öppna dvs 2 t innan, så ja vi hade ju en del timmar att döda. MEN det gick himla bra. Umi sprang och sprang. Xima traska runt och var cool. Ava åt och sov. Igen sku vi äta innan flyget men security checken tog en evighet. Alla, också Umi, sku stå med armarna i vädret och kollas. Skorna bort och genom maskinen. Allt i väskorna ut. Alla sladdar inspekteras, babymat kollas. Det var lite som om de väntade på något dåd för en liknande koll har jag aldrig vara med om innan. Hur som haver så blev ätande lite av ett fiasko för boardingen börja. Argh. Men trots detta gick det smidigt. Ava åt och sov. Umi hade kul och somna sedan och sov som en sten ända tills nästa morgon. Ja faktiskt, han flyttas från flyget till vagnen, var en längre tid på flygfältet i Malta, både ute och inne, flyttades till en bilstol, kördes till norra delen av ön, bars upp för trappor, kläddes av och pyjamas på och i sängs. Genom allt detta sov han som en sten.

Vid halv 2 (halv 3 finsk tid) strupade vi andra i sängs. Halv 8 vakna Ava så där började den nya vardagen på Malta. Härligt att märka att på grund av att vintern varit exceptionellt varm så är det inte lika kallt inne som det var förra året i april, när vi höll på att frysa ihjäl. Visst är golvet svinkallt, men har stundvis till och med varit i t-shirt, hehe. Ute är det härligt! Inga jackor behövs och solen har skinit hela dagen. Barnen har sovit i flera omgångar och ätit ikapp gårdagens missade måltider. Har en liten regel som lyder att man på resor får äta nutella. Klarar inte av att ha det hemma sådär till vardags för vips är burken tom och tycker nog egentligen mest om ostsmörgåsar men känns alltid sådär semester lyxigt när man får nutella och visst är det ju gott.

Efter morgonmålet gick vi till lekparken i Mellieha som har utmärkt utsikt och café. Lysande konsept! Turvis satt vi med en sovande Ava och en god kopp kaffe medan Umi sprang runt och testa allt.

           

De kommande dagarna ska vi ta uti med fixande av bostad osv. Tar alltid lite tid att återhämta sig från resan och hitta nya rutiner och system. Min morgonpromenad med hunden var som exempel inte så lyckad eftersom hon inte vill kissa på asfalt och jag gick åt ett håll vart jag trodde det fanns ett grönområde men det visa sig att det inte fanns så vi gick och gick och hon vägra kissa. Stön. Nå sist lyckades det ändå men man lär sig dag för dag! Allt är ju nytt, inte bara stället utan också matvaror och sånt vardagligt. Älskar känslan när man inte fattar något och hur man sedan sakta med säkert lyckas med de små sakerna. En dag märker man att man känner sig hemma i den lokala matbutiken, folk nickar bekant åt en, man går vant på bekanta gator, inte som idag när hunden och jag traska runt och jag inte hade en jäkla aning var jag var. Har ju dock gott lokalsinne så hittar alltid på något vänster tillbaka men ändå. Nu börjar vår vardag på Malta!