Det lönar sig alltid att klaga!

Har märkt att klagande fungerar nästan lika bra som jinxande, dvs när man glatt berättar hur bra barnet äter/sover/somnar och hur åt fanders det går direkt. I ett skede vågade jag inte ens tänka en positiv tanke om ett visst utvecklingsskede för nästa dag var allt upp och ner. När man klagar offentligt, t.ex om sömnbrist, som med Ava här om dagen, så visst fasen sov hon som en sten hela natten! Vad lär man sig? Klaga alltid!

Umi uttryckte dock sitt missnöje över sitt täcke, det var inte på och när jag lade det på så skulle det av. Så höll vi på en stund, mitt i natten. När situationen var löst och alla var nöjda i egna sängar hör jag hur Xima drömmer. Hon gnyr och springer i sömnen. Xima inte tala, NU sova, hör jag Umi ropa! Haha. Förutom situationen med täcket sov Umi non-stop i 13 timmar. Tretton! Ja, så kan det bli när han inte mer sover på dagen. Han somnar dessutom jätte snabbt på kvällen så det är ju ganska win win. Det enda som är lite trixigt är att Ava ännu sover och eftersom vårt hem är lite lustigt och vi inte har några ordentliga dörrar mellan rummen, så hörs precis allt. Hur ska man lyckas övertala en tvååring att hållas tyst i två timmar. Yes... Det bästa är ju ifall en av oss går och gör något med honom under tiden, trädgården, matbutiken eller dylikt men i värsta fall fungerar det att knäppa på TVn. Inte ideal men alltid orkar man inte vara på vift och det är skönt att sätta sig ner en stund. Fast två timmar sku han aldrig orka eller ens få se, men en stund. Alla är glada och nöjda efter några, ganska många, episoder av Peppa Pig.