Äter barnen godis?

Nej, faktiskt inte, aldrig ens smakat. Eller jo, en gång fick Umi en slickepinne i en restaurang förra våren. Han förstod inte alls vad han skulle göra med den men fatta galoppet efter en stund. Efter denna gång pekade han mot slickepinnarna som stod på rad vid kassan i matbutiken men gnällde inte desto mer. Umi tyckte naturligt mer om frukt som yngre (han är ju visserligen bara 2,5 år) och visade aldrig intresset för bullar, kakor osv. Han fick nog smaka ibland på sånt men spottade konsekvent ut det. Kex har han nog alltid tyckt om och de innehåller ju socker, men han tycker inte om sådana med choklad. Vi har endast fullkornskex hemma men han får nog smaka på allt på kalas och så, men det enda som han tappar fattningen över är chips och popcorn. Han blir som en labrador som inte fått mat på ett dygn. Snålvattnet rinner och han kan äta upp en hel skål.

Karameller eller läskedryck har de aldrig fått smaka på. Nu är vi inga hälso nazin men tycker godis är så onödigt att ge småbarn. Varför liksom? Umi behöver dessutom ingen extra socker energi. Han är ju en energiknippe i sig själv. En gång frågade jag om han ville smaka på en godis, då sa han nej tack mamma, Umi sallad, tomat, gurka. Hah, vill du verkligen ha sallad istället? Hmm, nej Pizza är bra. När vi äter ute så äter Umi oftast pizza och Ava något annat från barnmenun som ju oftast består av Chicken Nuggets eller knackis med franskisar, vilket jag tycker är eländigt synd, men nå, det blir nu en gång i veckan så låt gå.

Glass då? Ja glass får de båda ibland när vi är på café. Aldrig hemma. Det innehåller ju socker så varför inte karameller då? Det är helt sant att de får i sig socker via olika fullkornskex, juice som de dricker nu som då, glass som de äter nu som då och socker finns ju det mesta men, ja, ville ändå säga men, det är ändå annat än karameller, som består av endast socker och färgämnen. Ava är 15 månader och Umi 2 år och 7 månader så de hinner nog smaka på karameller när de blir äldre. Nu är de lyckligt ovetande och bra så!