måndag 26 september 2016

Ava 14 månader

Det blev inga ett års inlägg om Ava så det blir nu ett istället.

- Igår fick hon för första gången springa genom pölar. Ja, vi har inte haft regn sedan maj och när det regnade medan vi var i Finland så gick hon inte ännu. Det var mycket populärt.



- Hon kryper inte alls mera. Det går raskt framåt gåendes.

- Hon är en suverän ätare. Ytterst få saker som hon inte tycker om. Det mesta äter hon glatt.

- Jag fick klippa en liten pannlugg åt henne idag för hon har plötsligt börjat vägra ha spännen och utan dem hängde håret långt ner över ögonen.


- När hon sitter vid bordet kastar hon saker på golvet och pekar och säger där. När man sedan böjer sig ner för att ta upp dem slår hon en alltid riktigt hårt i huvudet eller drar i håret och tycker det är skit kul.

- Hon går konstant och gräver i smutstvätten och hämtar smutsiga kläder som hon lämnar efter sig lite här som där. Allra helst går hon runt med Umis kalsonger.

- Hon stoppar precis allt i munnen, pennor, stenar, små sniglar, sand, smuts, kottar osv. Helt omöjligt att pyssla på i trädgården med Ava för man behövs för konstant vakt. Eller om man snabbt går och häller lite vatten i någon kruka får man sedan pilla diverse små föremål ur munnen.


- Hon sover endast en tupplur per dag numera. Den varar i snitt två timmar.

- Alla som ser henne och Umi tillsammans säger she is a tough cookie! och det är hon minsann. Hon skriker, biter, river och slår när hon känner sg felbehandlad.

- Högljudd är hon så in i norden. Det är de små korta gälla skriken som spräcker hål på trumhinnan. Aldrig hört något liknande.

- Hon är inte alls mera förskräckt över nya människor.

- Hon är verkligen en baddare på att klättra. Alltid uppåt, bänkar, stolar, trappor.


- Har ingen aning hur lång eller hur tung hon är men hon och Umi väger så gott som samma sak, så Ava lite under 12 kg medan Umi väger lite på 12kg.

- Måst medge att jag inte är lika observant som jag säkert var med Umi i denna ålder på orden hon kan. Man hör ju det tydliga, tack, där, mamma, pappa, skål, mjau (katt), hufhuf (hund) osv men det finns säkert en massa saker som hon kallar något annat. Måst bli bättre på att observera språket.

- Hon förstår jätte mycket. Jag fråga här om dagen om hon var hungrig, hm, sa hon, och gick till sin matstol. Lite förvånad blev jag. När jag fråga om hon ville kisi traska hon iväg till badrummet. Inte klokt vad en så liten kan förstå.

- Hon älskar att föra saker fram och tillbaka. Om F och jag är i olika rum tycker hon det är himla roligt när F säger amène ca à maman och väl framme säger jag för det åt pappa.

- Hon är världens gulle och så himla glad! En fröjd att umgås med.

2 kommentarer:

  1. Vår J är 18månader nu och det är högljudda skrikandet känner jag igen. Så fort hon känner sig orättvist behandlad eller vill nånting som hon inte kan sätta ord på så skriker hon som en mistlur.
    Det har blivit lite bättre när hon lärde sig säga "upp!" när hon vill i famnen och "pipi" när hon slår sig, så då slipper man iallafall de skriken...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att någon annan också får njuta av härligt höga toner ;) Men du har helt rätt, att det säkerligen, förhoppningsvis, blir allt mindre skrkeri när de bättre kan uttrycka sig. Fast Ava skriker också till när hon är ivrig och glad. Pust!

      Radera