Snarka som en bulldog och amma utan att märka

I förrgår var jag ännu ganska täppt, har drabbats av en förkylning. Jag kröp under täcket och somnade som en sten.  Ava sov redan i sin säng, som är brevid vår säng, så hon är under en meter från mig. F som ännu är uppe hör hur Ava gråter till, ganska gällt som hon brukar, men jag är ju där så han kommer inte, men gråten fortsätter så han kommer och kollar och jag, som alltid vaknar till minsta ljud från Umi eller Ava, sover djupt och snarkar som en gammal bulldog. Han får henne att somna om men en stund senare gråter hon igen. Detta upprepas tre gånger och jag hör absolut ingenting utan snarkar gladeligen vidare. Till sist, ungefär vid midnatt, mumlar jag något att lägg henne här och Ava får komma vid min sida. Har dock inte alls registretat detta, utan vaknar klockan tre till att Ava ligger där i min armhåla och små smuttar på bröstet. Funderar inte mycket på det utan flyttar lite på henne, men på morgonen när jag sa till F att konstigt hur man gör vissa saker så på rutin att man inte ens märker, som att jag tydligen lyft upp Ava och börjat amma, så skratta han att ja just så gick det ju inte riktigt till. Ibland är man visst lite trött, hehe. Ava hade dock grymma lyxen, att få sova med bröstet i tre timmar! Inte underligt att ryggen kändes lite styv på morgonen.