Både F och jag har haft lyxen att vara hemma så barnen har lika stark anknytning till oss både. Menar inte heller att anknytningen garanterat vore mindre med den som jobbar, men anyways så spelar det ingen roll vem som tröstar, nattar, matar osv. Det stora skillnaden för tillfället är att jag ammar Ava och hon inte alls är intresserad av flaska eller något annat i matform. Så det begränsar ju mitt barnfria flängande. Igår for jag in till Kamppi och träffade 4 gamla arbetsvänner. Det var verkligen kul att ses sedan många år tillbaka. Vi jobbade tillsammans på Bengtskärs fyr var jag jobbat många somrar sedan år 2000. Nu var det ingen helkväll utan en eftermiddags kaffe. Kunde ha tagit Ava med men kändes skönt att vara barnfri en sväng. Åkte buss in kl.17 och var hemma strax efter kl.20. Sku Ava ta flaska så kunde jag ha stannat längre men prövade här om kvällen att ge lite välling och det spottade hon missnöjt ut, samma med ersättning. Kvällen hemma hade gått jätte bra. Alla var på gott humör när jag kom hem och roligt hade de haft det.
Idag sku jag igen iväg, denna gång till tandläkare på en mega session på 2,5 timme. Det plus resorna dvs halv timme per håll innebär att jag sku vara borta åtminstone 3,5 timme. Ganska på gränsen, på tanke på ammande. Idag gick det inte alls lika smidigt som igår. När Umi sku sova tupplur, på balkongen som han gör, så gallskrek Ava så mycket att F inte kunde göra annat än bara lämna honom där utan att skuffa på vagnen en stund. När Ava gråter känns det dock som om Umi fattar galoppet och är lite extra duktig. Han somna inom 5 minuter på egenhand. Ava hade varit ganska gnällig, inget riktigt dög, hon var trött men kunde inte sova, ville vara i famnen, men inte sen ändå, samma på golvet så F hade haft det ganska kämppigt. Han försökte också ge ersätting men mer än 20ml vägrade hon dricka. Umi sov som pricket på iet endast 50min när han i vanliga fall sover åtminstone 1,5-2 timmar. Han hade dock varit super duktig och medgörlig hela tiden jag var borta. Lekt för sig själv långa stunder när han märkte att pappa hade fullt upp med Ava. Det som är ansträngande när Ava är missnöjd är de gälla skriken för de är faktiskt så gälla att de liksom blir och ringa i huvudet en stund. F såg måttligt road ut när jag stormade in genom dörren. Efter ammande packade jag barnen ner i vagnen och gick en lång promenad med hunden, så att F sku få andas ut en stund. Han åkte och handlade medan vi promenerade. Efter det var alla nöjda igen och F kockade en mycket god middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar