Vi åkte hemåt lite efter kl.18 och såklart somnade Umi i bilen efter att ha varit ute hela dagen. Han hade sedan energi för en hel by när vi väl kommit hem, trots att han inte sovit mer än 20 minuter. Inte ett tecken på trötthet så han fick vara längre vaken än vanligt. Vid första ögongnuggningen satt vi honom dock i badet och sen fick han kvällsvälling och i sängs men det blev bara pannkaka. Först sjöng han länge sen grät han som besatt. Turvis gick vi in till honom, och prövade diverse taktiker men han hade beslutit sig att inte sova. Stön. Halv elva blev det äntligen tyst.
Kl. 20 väckte jag Ava för jag tänkte att så hinner hon vara vaken i allafall en stund innan natten. Verkade lovande i början, hon var vaken och rätt nöjd i nästan två timmar. När Umi äntligen somnat halv elva så kastade jag mig i sängs dödstrött men då ville Ava inte sova. Hon hade en typiskt bebis kvälls gnällighet och eventuellt ont i magen. Hon har mycket gälla korta skrik som med jämna mellanrum väckte Umi. Hon somnade i famnen men när man la ner henne så vaknade hon fem minter senare och var mycket missnöjd. Såhär höll vi på till klockan ett. Min teori är också att hon sover så gott på dagen för här är mycket ljud och stohej medan det är tyst och mörkt på natten och då vill hon hellst vara fast klistrad i mig. Tillslut somnade hon i min armhåla. I något skede fick jag sputnik av att ligga i samma position så jag svängde ryggen åt henne och hon lyckades hasa sig efter mig så hon låg fastklibbad i min rygg. F vaknade på natten och sa att det såg mycket lustigt ut för jag låg längst ut på kanten, av vår relativt breda dubbelsäng, och Ava fast i mig. Nå som sagt så sov alla kl.01. Klockan 03 vaknade jag till att Umi hade ljud för sig, gick och kollade och han somnade genast om, som tur, men vid 04.45 så tyckte Ava att det var dags att umgås så vi var vakna till kl.07 och sedan kl.08 vaknade Umi. Alltså gäsp. Som tur finns det kaffe, för det behövdes minsann i morse.
Trött men lycklig |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar