2 barn under 1,5 år - har vi fixat det?

Ja, det tycker jag att vi gjort med hedern i behåll. Idag fyller Ava 1 månad och Umi fyllde precis 1 år och 5 månader. Är i trötta? Jo det kan man lätt påstå men är vi knäckta, nej det är vi inte. Vardagen rullar på och som tur har Umi, i allafall inte ännu, visat några tecken på svartsjuka utan snarare glädje och nyfikenhet. Ava aka party girl har sakta med säkert börja vara mer vaken på dagen och sover bättre nätter, förutom då de senaste nätterna pga en eländig förkylning som vi alla drabbats av. Visst snäser vi till varandra och till Umi och Xima, säkert på grund av sömnbrist men det är inga långvariga irritationer. Kanske det är där som nyckeln till framgång ligger? Långvariga djupt ingrodda irritationer måst vara något av det mest avtändande och trista att leva i. Sedan är det viktigt att komma ihåg att ibland säga till den andra att den gör ett bra jobb. Kanske framgången också lurar i att vi båda är hemma. Jag har ingen aning om hur det känns att bli hemma efter att den andra föräldern drar på jobb efter 2 veckor, så om det vill jag inte alls uttala mig. Framför allt är jag tacksam, glad och stolt över mitt lilla team. Vi är ju riktigt duktiga på detta! Sku någon ha sagt år mig 3 år sedan när vi bodde i Gabon och jag jobbade som ett as, att jag kommer att ha 2 barn inom loppet av 1,5 år så sku det minsann ha låtit främmande och rätt så otroligt. Härligt är livet överraskar.