Igår var en riktigt rutten dag. Umi hade sovit dålig så vi vaknade ofta och sedan lite över kl.05 tyckte han att det var morgon. Sömnbrist i sig är ju inte hela världen och jag blir inte automatiskt på dåligt humör av det, men när det kombineras med mat trots (av Umi, inte av mig eller F) och lite 8 mån gravidtrötthet så var slutresultatet en hängig, trött, lättirriterad och sur kvinna. Jag lyckades inte på hela dagen skaka av mig den olustiga känslan. Det släppte dock på kvällen när vi var i parken och Umi kikna av skratt i gungan. Sån genuin spontan glädje att man inte kunde annat än skratta. Vi sku egentligen ha gått på en vernissage men fick avboka för det kändes inte som en bra idé att gå dit på skit humör med ett trött barn, sku nämligen just ha varit den tiden på kvällen.
Mat trotsen beror på att vi börjat övergå helt och håller till vanlig mat och att han sku äta själv vilket innebär att varje måltid tar en timme. Han tycker ju om det mesta så det handlar inte om att smaken inte sku duga, men när allt ska smetas i bordet, kastas på golvet och endast var tionde bit går i munnen finns det stunder man blir sjukligt irriterad. Klottet i sig stör inte mig, eller jo, tycker inte om när mat kastas på golvet, men det är inte det som är problemet. Bäst funkkar det att variera, han får ta med händerna en stund tills han börjar kasta och ingenting går i munnen, sedan får han en bit i taget placerat framför sig, sedan ger man lite med gaffel/sked, sedan får han äta själv lite med skeden (inte så hemskt lyckat ännu) tills man ger upp. Gårdagens lunch var helt hopplös så tillslut sa jag nej nu får det räcka och han fick inget annat i stället. Det är också bra att komma ihåg att det ju inte går någon nöd på de små om de en måltid äter sämre eller som i detta fall nästan ingenting. Han var hur nöjd som helst tills mellanmålet. F tycker om att väga maten man ger så man ska ha en idé vad han ätit, men med denna nya fas så är det ju helt omöjligt (jo kan väga portionen innan men att sedan samla upp allt från golv och bord och försöka luska ut hur mycket som egentligen stoppats i munnen känns lite ambitiöst) och dessutom är han redan så gammal att han äter vad han äter, inte väger vi ju heller vår mat. Det som också är frustrerande är att när han blir varm eller nervös så börja han klia sitt hårbotten vilket innebär att han smetar sin mat i hela huvudet, igår var det potatisbitar med smör och lax. Han lukta fisk hela dagen. En till irriterande grej är att han behöver någon form av underhållning medan han äter, till exempel en plastburk och slev eller ett lock osv men med jämna mellanrum kastar han dessa på golvet och vägrar fortsätta äta om man inte tar upp dem. Det är ju inte hela världen men när varje nersträckning är en utmaning med gravidmagen så sku man helt enkelt inte orka böja sig med 2 min mellanrum. Jag vet att det är en fas som man helt enkelt får gå igenom, men nog kan faserna vara irriterande för det. Det positiva är att han verkar tycka om precis all mat man ger, oberoende om det är avokado, oliv, höna, frukt, fisk, kött, pannkaka, pasta eller ja, you name it. Allt smakas på och sväljs, i alla fall ett par bitar, och det är ju himla fint!
Började också tänka på hur man ska takla trötthet kombinerat med att vara lättirriterad när nästa bebis kommer. Umi kommer ju bara att vara 1 år 4 mån, och visst är vi förberedda på att det kommer att bli hektiskt, men måst komma på ett sätt att inte automatiskt ta ut trötthetsirritation på Umi. Känns inte alls rättvist. Som tur är vi båda hemma så hoppeligen är ena av oss lite piggare och så får man rotera. Ser dock jätte framemot att ha båda barnen här trots vardagskaos och trötthet. På ett underligt sätt är det också himla charmigt, då när det är som eländigast. Haha. F sa här om dagen att han på ett knepigt sätt ser fram emot nätter när man vakar med en minibebis. Tänk, vi ska bli en familj på 4, ja 5 med Xima. Lycka!
I natt sov vi alla gott så humöret är på topp. Umi är dock lite snuvig och hostig idag så vi fick börja med ventoline och flixotide, som vi fick stränga order om att ge vid minsta tecken av förkylning. Tror han fick kallt här om natten. Det svåra är att har han för varmt så börjar han klia och vaknar, och sover mycket bättre i kallt. Han rör dock mycket på sig och inom kort är täcket i en hög brevid honom och kan ju inte dra det tillbaka på när det blir kyligt, så i något skede har han säkert fått kallt (haft fönstrena lite på glänt). Det är en teori, en annan är att han fått en förkylning när vi var på stan eller i butiken. Vem vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar