Hur barn kategoriseras

Barn kategoriseras från dagen de föds, allt från kläders färg (vilket man som förälder kan påverka) till hur folk bemöter dem (vilket man till en viss grad som förälder kan påverka). Flickor är ju ofta söta och gulliga och uppmanas vara lite försiktiga medan pojkar väntas vara med högljudda, busigare och modigare. Jag kan irritera mig något fruktansvärt på dessa skillnader och kommenterar som "stora modiga pojken" istället för "gulliga, söta pojken". Och ja "stora pojkar gråter inte". Argh! För att inte tala om kläders färg. Att det ännu är så idiotiskt att det delas i ljusrött och blått, typ. Vi hade glädjen att få egentligen alla Umis bebis kläder av olika vänner och släktingar och vi sade att vi gärna tar emot allt, förutom då kanske pinka kjolar, så han har haft kläder i alla olika färger, men mest neutrala för det är ju så som vi klär oss själva. Jag är inte en person som trivs i ljusrött. Det enda ljuröda jag har är en maskeraddräkt. Jag menar inte att det är fel att ha ljusrött men det intressanta är att nu när vi väntar en flicka så har vi fått 3 mega påsar bebis kläder, i princip allt i ljusrött. Klart jag kommer att använda dessa kläder för det är kläder i bra material och sku inte köpa nya bara för att de är ljusröda, men att ha allt i ljusrött tar så himla emot. Delvis för att det är så sabla stereotypt att flicka ska ha ljusrött men oxo för att jag själv inte är en ljusröd typ. Anyways, kanske bebisen trivs bra i dem, det kan vi hoppas, haha. Sedan när hon blir gammal att själv välja så får hon givetvis ha ljusrött om hon så vill, men att nu när man själv kan välja och lilla knytet inte har en aning om kläder och färg så känns det tokigt att ha allt i pink. Hur som helst så är vi ju förståss jätte tacksamma över alla kläder vi fått! Länge leve pink power.

Det finns ju en hel del dagisar (speciellt i Sverige) som jobbar på det här med könsneutral atmosfär och uppfostran vilket jag tycker är himla fint. Visst ska pojkar få busa, vara modiga, högljudda men också söta, blyga, försiktiga, gulliga, och allt där emellan. Samma givetvis för flickor. Bara en sån sak att barn behandlas lika och får leka med vilka leksaker de vill, inte bilar för pojkar och dockor för flickor. Mycket av kategoriseringen sker i form av ord, uttryck och sätt att bemöta barn. Det här är ett tema som jag inte är expert på men vad jag hört av förskolelärare och läst om så tycker jag att det är fint att erbjuda ett könsneutralt utrymme för de små.

Det som är skrämmande är när man märker hur man själv kategoriserar. Umi är ju jätte aktiv och nyfiken och istället för att säga det så, så säger man (jag) ofta att han är busig. På min senaste mamma-bebis träff diskuterade vi detta eftersom någon kommenterade att Umi hade en busig blick, och jag instämmde totalt. Han hittar ju på bus stup i kvarten. En vän kommenterade att man ska akta att han inte blir stämplad som den busiga medan en annan den försiktiga, tysta osv. Och det är sant att jag kan söka Umi och säga "Vad busar du här?". Det är ju inte illa menat men lätt kan det bli så att han placeras i kategorin -den busiga pojken- medan en annan -den försiktiga men mer verbala-. Förutom att vara busig är han ju urgullig, söt, kramig och allt det där som ett växande barn är.

Detta är ju ett tema man kunde jamsa på hur länge som helst men jag tyckte det var så bra när min kompis påpekade kategoriseringen av -den busige-. Jätte intressant att lite analysera sitt eget beteende och alltid kan man förbättra sig, utan att sträva till att vara den "perfekta föräldern".