Atopisk hy - Allergi gnäll

Brukar ofta nämna att Umi kliar sina fötter eller något i samband med hans atopiska hy men sällan nämner jag min egen. Jag har ju en atopisk hy som heter duga. Ser stora delar av året ut som en röd fläckig hyena och då menar jag verkligen röd och verkligen fläckig. För att vara lite fåfäng kan jag säga att jag oftast blivit besparad i ansiktet, vilket är skönt, men sen igen är resten av kroppen träffad, alltså verkligen hela kroppen, rygg, mage, ben och armar. Ibland är hyn riktigt bra, oftast när jag lämnat Europa bakom mig. Som bäst har jag inga exem alls när jag får vara i tropiken. Oftast smyger den dåliga hyn tillbaka desstu närmare jag kommer Europas gränser. Det kliar, blöder, svider och är sådär allmänt skönt. Under åratal gick jag alltid med scarf för nacken och halsen såg så fruktansvärd ut, dessutom passade scarf min stil så det löstes ganska bra. Eller ja, jag såg till att det passade min stil. Ingen sku nog ha trott att jag hade scarf på grund av blödig nacke. Inte för att glömma långa tröjärmar för att gömma händerna. När jag var barn tyckte jag ibland att det var så sjukt orättvist, mina syskor har ingen allergi och barn som vuxna frågade jämt vad det är. Frågorna störde egentligen inte men dom där blickarna. Jag är i dag van med blickarna men som i söndags på babysimmet så kan man inte undvika märka hur det stirras, och ja min hy var riktigt dålig så visst jag förstår att folk tittar, det handlar inte om några små exem. Men kan inte ljuga och säga att det inte skulle kännas jobbigt för klart det gör det. Skit jobbigt. Haft igen riktigt kämppiga exem i en veckas tid och insåg idag att nej nu får det räcka, jag behövde förnya mina kortison krämer för att få bukt på detta. Här tänker jag inte lägga in chokerande bildbevis.

Hälsostationen ville inte ge en akuttid för det handlar ju om exem, och erbjöd en tid efter midsommaren, men efter mycket gnäll från min sida fick jag trots allt en tid tills idag. Tur det för läkaren suckade djupt när jag drog av skjortan och byxorna. Direkt en veckas kortison kur, i piller + 2 olika kortison krämer. Nu ska vi hoppas att jag får bukt på detta, i alla fall det värsta. Lite smått jobbigt när kläderna fastnar i hyn, i såren stora som hela ryggen, var man kliat sig blodig.

Som barn lärde jag mig också tänka att alla har vi våra problem, vissa mer synliga än andra. Någon tycker illa om sina tänder, någon har det skit jobbigt hemma, en annan kämppar med evig akne, och vissa människor är helt enkelt inte alls trevliga. Jag tänkte alltid att ok, jag ser kanske ut som en fläckig hyena men i allafall är jag ganska trevlig. Måst också påpeka att jag haft fantastiska pojkvänner, faktiskt alla, som helt sett förbi detta och orkat smörja in min rygg med diverse krämer morgon och kväll. En blev också expert på att sköta om mitt onda hårdbotten, så när vi tittade på film satt han och kammade håret och lade kortison + bassalva var det behövdes. Snacka om vardagsromantism.

Sådär, skönt att gnälla av sig. Dagens positiva är att jag haft betydligt mindre foglossnings krämpor.