Huvudet först ner från soffan

Igår lekte jag med Umi på soffan. Brukar dra ut den till en säng på kvällarna och så leker vi där. Soffan är en Ikea model som är super enkel att dra ut så det är rätt smidigt. Nå, han kastade sig fram och tillbaka och höll på som en vilde, som vanligt. Vi hade roligt. Han burrar huvudet i dynorna och njuter när man gnuggar honom på ryggen. När han närmar sig soffkanten så vaktar vi honom som en hök, och håller alltid i honom. Igår nappa jag tag i hans fot medan han kastade sig ner från soffan, men det slant så han landade på huvudet. Han stöter sig ju med jämna mellanrum (varje dag) och vi brukar inte göra en stor affär av det men när jag insåg att han kasta sig sådär hejdlöst och att greppet slant så skrek jag till. Han landade på pannan och skrek så in i helvete. Ush. Relativt snabbt var han dock helt OK och till min förvåning fick han ingen bula eller blåmärke. Som tur har man inte kakel eller sten golv som man ju har i många länder. Men den där stunden när man ser ens barn falla och man inser att man inte hinner gör något så får man nog hjärtat i halsgropen. Nu var det ju inte så farligt, jag menar han bröt inga ben eller slog ut alla tänder, men det där desperata skriket skär i hjärtat.