Ett besök till Jorvs sjukhus

Förra natten var helt katastrofal. Umi sov i typ 15 minuters etapper hela natten, vakna av att han hosta och det gjorde så ont att han börja gråta, samtidigt som han gnugga tänder. Så i princip grät han och var vaken störst delen av natten. Vi turades om med F att sitta uppe med honom. På förmiddagen grät han bara non stop och jag kände på mig att det inte bara var ont i halsen. Så vi for iväg till barnjouren på Jorvs sjukhus. Vi var förberedda på att vänta 3 timmar, så som det alltid lär vara. Umi har aldrig varit sjuk innan, så att vi sku ha måsta se en läkare, så vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss. För det första hittade vi inte genast rätt, det är så enormt. När vi äntligen hittat fram så var där nästan ingen och när de vid receptionen mätte hans feber till 39,2 så behövde vi inte alls vänta. Innan vi for hemifrån mätte jag hans feber som visade att han inte hade, så nu vet jag inte om vår termometer är skit eller om febern helt enkelt steg, vilket jag visserligen tycker den gjort de senaste dagarna, dvs stigit och sjunkigt snabbt. Anyways, vi fick gå till sköterskan som gav febernersättande och 5 minuter senare tog läkaren emot oss. Helt super smidigt! Han konstaterade att hostan inte nått lungorna men att han nog hade öroninflamation. En veckas antiobiotika kur löd receptet. Känns jätte skönt att vi åkte iväg. Blir lätt att man tvekar om det verkligen är nödvändigt eftersom det ju är så svårt att veta vad felet är. Kanske det helt enkelt är en tand som är påväg? Men nu var det nog någon form av instinkt (eller vad man nu ska kalla det) som sa neej, nu ska vi iväg trots att han inte hade feber när jag mätte. Som tur åkte vi. Nu har jag själv bara så himla ont i halsen, lite sådär angina aktigt och stegring. Hoppas det går om med te och honung. Slött att vara sjuk.