Att bli någons förälder, part IV

Nu när jag nås av nyheten att någon vän, bekant eller släkting är gravid så blir jag så glad och rörd. Det har fått en helt ny innebörd sedan Umi kom till världen. Orsaken är säkert för att jag vet hur fantastiskt det är att ha blivit mamma och tidigare kunde jag inte riktigt relatera. Jag tänkte mer på hela grejen att få eller inte få barn och mindre på hur det blir att bli någons mamma. Det är mäktigt att producera en liten människa (alternativt vara med om en adoptions process) och sedan få följa med när den lilla växer och börjar uppleva saker och ting i sin omgivning. Man upplever så mycket kärlek och när de små lite klibbiga händerna sträcks mot en och ögonen tindrar av kärlek och orden mamamma formas så kan man ju inte vara annat än lycklig och stolt. Tänk att ens vän kommer att få uppleva samma, va fint! Givetvis upplever alla föräldraskapet på olika vis, mer eller mindre härligt, mer eller mindre jobbigt, kaotiskt, omtumlande, chokerande, angst osv osv men jag vill tro att de flesta i något skede känner en brinnande kärlek för det lilla livet.